Önskar att JAG hade mer attityd,
jag e rätt mesig faktiskt..
en sån som typ skiter på mig om jag blir skrämd.. hahaha!

Nä,men skämt åsido...
jag är mästare på att hålla skenet uppe för det mesta,
Ja, det är jag ruggigt GRYM på faktiskt!
Och om jag får jag kritik... huuuu... det ska vi inte tala om.
ÅNGEST och får lätt för att börja böla ibland.
Det värsta är att jag blir PIONRÖD i ansiktet,
om jag blir utskälld eller så.. som tur är händer det vääääldigt sällan,
jag gör ju mitt bästa för det mesta!
 Blir även generad vid oväntade komplimanger ibland...
iallafall om de lixom HÖRS av andra.
Men jag brukar vara rätt bra på att dölja det endå tycker jag.
Det är väl bara inuti som det känns konstigt.
Blivit bättre med åren kanske?
..härdad och livserfaren! ;-)





(Klicka på molnet här ovan för en fin gammal låt... en av mina favoriter då jag var liten)



Ja, sällan gråter jag offentligt men låser in mig på toa om det krisar.
Fast ibland tål jag HUUUR mkt somhelst, medans andra dagar
är såndana som man helst skulle sova bort, skör som en fjäder i vinden...
då får man hoppas på vänliga vindar som för en rätt.
Konstigt nog så brukar folk uppfatta mig som väldigt säker, tuff och typ cool...
fast det är jag inte egentligen, bara ibland.
Alla har vi våra svaga sidor, som vi måste ta hänsyn till och lära oss
att leva med, det är nog det svåraste,
att acceptera och bemöta sina egna känslor på ett värdigt sätt.
Och sen bryta dåliga mönster och lära känna sig själv bättre.
Men det är ett livslångt lärande,
och sår i hjärta och själ tar tid att läka för alla,
för vissa tar det bara längre tid,
och så spelar det förflutna in en stor roll,
hemska minnen är något som inte försvinner,
de bleknas med tiden men finns alltid där,
som spöken i en garderob visar de sig om natten
eller kommer tillbaka i drömmarna, då gäller det att fokusera
på att leva HÄR och NU!







Men ibland växer hornen i pannan och klorna åker fram,
och då ska man passa sig!

Duracell multiplicerat med typ en miljard...
det är JAG i ett av mina nötskal!