Vaknade som vanligt av larmet på mobilen, tvingade mig upp och nu sitter jag här med Vanessa som äter frukost och tittar på tv. Gissar att det blir sängen för mig sen då jag lämnat pojkarna på dagis. Sov tungt då jag äntligen lyckades somna, tror att klockan var strax efter 2 då jag först kom till ro. Inga mardrömmar iallafall och jag vaknade inte med hjärtklappning. Alltid nått!

Jag dricker en kaffe och känner mig trött, hoppas att det blir en lugn dag idag. Vet att jag borde ringa läkaren sen oxå, ska försöka ta mig i kragen och göra det. Så här kan jag ju inte må så länge till.

Fy vad jag hatar att så mycket energi ska gå åt sådant som de flesta bara kan ta för givet, det handlar inte om motivation eller vilja, tänk om det vore så enkelt?

Jag VET att jag är en fighter, men jag är ingen superwoman precis, ja inte på heltid iallafall. ;p

Men visst, IBLAND så, men det tar som bekant enormt på krafterna. ;)