-Testa och LE lite! sa Vanessa till mig efter första bilden...
nja.. inte min grej riktigt. Inte på beställning.

Känns rätt skumt att LE bara för ATT. Fy. Blää, ser hellre riktigt sur ut, typ, för jag känner mig rätt dum när jag ler. Och så är det så falskt med leenden som inte är ett dugg äkta.

Men visste du att om du LER så sätter kroppen igång nått slags ämne som gör att man blir lixom gladare?

Det har jag fått lära mig, att man kan testa att LE för sig själv för att väcka nått ämne som frigörs då man använder just de musklerna i ansiktet.

Det är också bevisat att leenden "smittar av sig", bland annat av professor Ulf Dimberg, som forskar på ansiktsuttryck vid Uppsala universitet.

Och visst smittar det av sig, ett leende, blir själv glad då jag ser glada människor. Men ibland är det jobbigt, för allt är inte bara tjo och tjim å en dans på rosor. Och tror jag skulle tröttna rätt snabbt på nån som enbart smilar dygnet runt, iallafall om det inte är 100% äkta.

Ungefär som att äta glass varje dag.. hur sugen blir man på glass då efter ett tag?  Och hur mycket uppskattar men glass då?