FaMiLjEn!

 

 

Våran familj består av:

 

mig, Yoanna

Yoanna

en kreativ energisk duracellkanin
med tusen järn i elden
som gör som björnen ibland,
går i ide.

 

Jag är även mamma till
3 små viktiga människor:

 

 

 

Vanessa

Vanessa

född -00
tjejen med de många namnen (8 st!!), smart med temperament precis som sin mamma.

 

 

 

Vilder

Vilder

född -04
en tänkare och filosof,
med ögonfransar som gör vilken tjej som helst avis!

 

 

 

Vilgot

Vilgot

född -05
energiknippe och en intensiv liten pajas,
föddes med ett litet kors i pannan mellan ögonen,
sägs att han är beskyddad,
kan behövas för han har en förmåga att hamna i trubbel och snubbel.

 

 

 

 

 

 

 

 

Lite jag

Har varit på terapin och på jobbet. Haft en ganska OK dag faktiskt. Har även hunnit göra mig lite osams med en viss person, jisses vad somliga människor slukar energi!! Eller så är det jag som analyserar för mycket?

Jag tror jag är extremt känslig för vibbar och humör hos andra, är jag bland "fel" folk som har typ dålig karma mår jag apa efter ett tag, det lixom ligger i luften och nästan kväver en.

Men så är jag inte heller precis som "alla andra". Jag är antingen för mycket eller för lite. Sällan eller aldrig lagom. Antingen gillar man mig skarpt eller helt enkelt inte alls.

Jag är inte ombytlig, det är bara mina tankar som växlar för snabbt och min hjärna som går snabbare än din. ;p

Eller så går den inte alls typ. Black out.





Ibland glömmer jag allt och ibland är jag bäst av de bästa


 

ibland sover jag mest och ibland orkar jag mer än de flesta


flera dagar kan gå utan sömn, energin är intensiv endå

finns inget lagom här alls, ingen ro för tankar ibland




då jag tänker som mest kommer allt på en gång,
lixom snubblar och skapar ett kaos.



Sen slår tröttheten till, inte lite eller lagom, utan pang,
som att springa in i en vägg.






Vaknar sen upp i ett mörker och faller sen ner i ett bottenlöst hål...





Blir kvar där en stund, tills mina ögon vant sig vid mörkret.


Det svåra och jobbiga i det hela är att jag aldrig kan veta när det kommer,
eller när det försvinner, aldrig veta några timmar innan,
om hur jag senare på dagen kommer må




Ibland är allt så underbart, alla färger strålar med sin glans
för att sedan med ens bli till svartaste svart,
utan gråskala alls då jag tappar min balans.








 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0