Vi åkte förbi där idag, jag, Vanessa och mamma, innan vi åkte tillbaka hem till Vallentuna. Hon är så söt, skiner som en sol då hon ser oss och det känns i hela hjärtat.



Hon verkar mer lycklig i själen nu än tidigare, underbart! Hon är lite förvirrad, har inte riktigt fattat att hon bor i Stockholm nu på ett ålderdomshem och inte uppe i Sollefteå där hon levt hela sitt liv.

-Vem bor här? Vart är vi nånstans? frågar hon

-Men mormor, DU bor här, det är ditt hem nu!

-Nämen är det sant! säger hon och skiner upp.



Hon studerar mig noga och utbrister;

-MEN, vilket fantastiskt vackert SKINN du har!!
(jag tog av mig jackan och satt i bara linne, det var så satans hett där inne.)




Sen blandar hon ihop oss ibland... åldern har tagit ut sin rätt, men jag är så glad att hon är nära nu och att hon äntligen verkar ha fått frid i själen, tror inte att hon känner sig så ensam längre.

Ögonen glittrar och det fyller mig med värme och glädje.