FaMiLjEn!

 

 

Våran familj består av:

 

mig, Yoanna

Yoanna

en kreativ energisk duracellkanin
med tusen järn i elden
som gör som björnen ibland,
går i ide.

 

Jag är även mamma till
3 små viktiga människor:

 

 

 

Vanessa

Vanessa

född -00
tjejen med de många namnen (8 st!!), smart med temperament precis som sin mamma.

 

 

 

Vilder

Vilder

född -04
en tänkare och filosof,
med ögonfransar som gör vilken tjej som helst avis!

 

 

 

Vilgot

Vilgot

född -05
energiknippe och en intensiv liten pajas,
föddes med ett litet kors i pannan mellan ögonen,
sägs att han är beskyddad,
kan behövas för han har en förmåga att hamna i trubbel och snubbel.

 

 

 

 

 

 

 

 

Permis igen?

Värst vad han får springa på permis nu, T. Ytterligare en på egen hand nu på lördag mellan 15.00-19.00.

Det gillar jag INTE. :(

varför en LÖRDAG eftm tid? Varför inte en måndag på fm istället?

På lördag kommer jag sitta som på nålar.. igen. För han är en rymmartyp, så mycket vet jag.

Och en lördag dessutom... efter några timmar på nån lokal pub så blir jag INTE förvånad om han snor nån motorcykel som vanligt och drar. Vore ju inte första gången om man säger så.

Kommer han hit är det förmodligen för att be om ursäkt... men tar jag den inte på önskat sett så blir jag inte förvånad om det slår slint igen, iallafall inte om han är onykter.

Har så många blandade känslor inför denna människa, att någon som man litade på kan förvandlas till ett fradgatuggande och vrålande rovdjur på det viset han blev, att han sedan hade mage att ursäkta sig med att skylla på en taskig barndom.

Har mått apa till och från sen dess, mardrömmar, flashbacks och en del fysiska Problem. Men det psykiska, kommer aldrig att läka helt. Ja iallafall så kommer ärren inuti mig alltid finnas kvar.

Ångrar ibland att jag skar ner honom från taket då han hängde sig själv efter allt, då hade jag iallafall sluppit oroa mig nu på lördag. Och så hade 2 tjejer sluppit bli våldtagna av den besten.




Jobbar med det fortfarande... men blir nog aldrig kvitt det helt. Tyvärr.

Får nog bara hitta ett bra sätt att leva med det helt enkelt.










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0