Hektiskt morgon, jag kom verkligen inte upp ur sängen då mobilen ringde, kunde inte ens få upp ögonen typ. Vanessa cyklade med Tuva till skolan redan strax efter 7, sen lyckades jag ordna skjuts till Vilder så han kom iväg lite senare till plugget... 
 
Ville inte lägga det ansvaret på Vanessa idag med, hon var så duktig och snäll och ställde upp igår med allt, nån måtta får det ju faktiskt vara, hon är oxå bara ett BARN trots allt.

Hatar att hela tillvaron typ stannar då jag blir sjuk, det är det enda som suger med att vara ensam, allt står och faller med mig typ. Ett stort ansvar som känns alldeles för tungt stundtals.

Men jag ser det oxå som en ära/gåva någonstans, att jag har så underbara fina barn, som redan i tidig ålder fått lära sig att ta anvar på ett helt annat sätt än många andra barn som växer upp och är alldeles för skyddade och bortskämda.

Mina barn har sett och upplevt saker de inte borde och jag med, men å andra sidan så har det gett dem/oss en helt annan mognad och syn på livet och dess varande och vår familj har vuxit sig otroligt stark tillsammans under dessa år, väldigt stark och ledorden här hemma är KÄRLEK och ANSVAR.

Det som inte dödar gör en starkare.

Jag har slutat jämföra mig med andra och deras familjer, det var på tiden, det är ingen idé för jag kommer aldrig bli i närheten av en "normal" familj. Men jag har istället börjat acceptera det och kunna glädjas och plocka ur de positiva bitarna som faktiskt VÅR familj har, och att leva och fungera utifrån de möjligheter man själv har.

Grannens gräs är aldrig grönare, det ska bli mitt nya motto!

Febern är borta, äntligen! Hals och öron värker men inte sååå farligt. Orkade inte ta mig till nån husläkare idag, tror det bästa jag kan göra är att vila och dricka mycket te. Om det inte ger sig går jag dit på torsdag helt enkelt. Hatar att sitta i ett väntrum med en massa andra sjuka. Blä!!