Tog ett tag innan jag fattade att det inte var en dröm att nån stod och dunkade på garderoben med en tom petflaska.

-Vakna!!! vakna!! vakna!!! Du är DUM, jag skulle sova i DIN säng!!!

Jag är huuur seg somhelst och ap-trött, får knappt upp ögonen, men ser och förstår att det bara är VILGOT som förmodligen vaknat på fel sida... han slocknade i soffan igår och jag bar upp honom till hans säng, för det hade blvit väldigt trångt med både mig, Vanessa. Vilder OCH Vilgot i min 140-säng.

Ja, ibland har han ett temperament som inte är att leka med. Han är oftast en riktig solstråle, men då han blir arg eller nått blir fel (i hans ögon sett) ja då ligger man pyrt till.

-Nu eldar jag upp dig, jag ska elda upp hela huset!! säger han gång på gång och viftar med... en tändare!

Jag tvingar mig upp och försöker få honom på bättre tankar. Vill gärna ha huset kvar. ;)


De flesta som träffar Vilgot får se hans bästa sidor, en väldigt go, empatiskt och gullig kille med glimten i ögat och söt som socker. Men han har andra sidor, som främst är grymt jobbiga för honom själv.

Han blir så arg ibland då saker blir fel eller inte som han vill eller har tänkt sig, hans språk med diverse fula ord förvånar mig eftersom det är ord som jag knappats använder själv. Endå svär jag rätt mycket, men det är mer typ; -Helvetes jävla skit... bla bla bla.