Idag var mamma och pappa här och hälsade på. De hade med sig lite saker från farfars lägenhet som jag ville ha.
Min farfar blev jättedålig och hamnade på sjukhus. Nu mår han lite bättre men fick aldrig komma hem igen. Han fick flytta till ett ålderdomshem (eller vad det heter) och är sängliggandes numera. Var inte alls länge sen han var här och hälsade på och busade med barnen, hur pigg somhelst, hade inte kunnat gissa att han skulle bli dålig så snabbt. Läskigt tycker jag.

Förändringar som är plötsliga har jag alltid haft svårt för, jag tänker så mycket och har svårt för att sluta tänka.
Tänker på allt man borde ha gjort, sagt osv. Tänker på livet i allmänhet och hur skört och ömtåligt det faktiskt är.
Att allt en dag bara tar slut.. jag har skitsvårt för att acceptera det. Jag FÖRSTÅR inte meningen med det.
Eller jo, det gör jag ju.. det är ju livets gång.. och allt har sin mening och syfte, eller?

Desto mer jag tänker i dessa banor desto djupare och mer splittrad blir jag i tänkandet. Som att tänka på rymden.. att den ALDRIG tar slut... universum... att det är OÄNDLIGT. Får svindel av sådana tankar!! Men har jag väl satt mig på "tanketåget" är det jättesvårt att hoppa av eftersom det bara rusar fram alldeles på tok för fort!

Min farmor dog för länge sen så barnen har aldrig sett henne. En av de saker jag gärna ville ha från farfars lägenhet var en bild på min farmor och farfar som unga, deras bröllopsfoto.
Har alltid älskat just den bilden så det känns jättefint att ha den hemma hos mig nu. Barnen tittar och frågar massor, de vet att farmor är en ängel och bor i himlen, och att hon kommer hit och hälsar på i skepnad av en fjäril bl a. Det är en känsla jag haft ibland.. första gången var för 3 år sen, då kände jag hennes närvaro jättestarkt vid några tillfällen samtidigt som det flög in en vacker stor fjäril hos oss dessa gånger.


(ja inte denna bamse, för den bor på fjärilshuset, men det var en sån där brun vacker påfågelfjäril eller vad de kallas)





Även i somras flög en sådan fjäril ofta in hos oss och bosatte sig även i taket uppe i Vanessas rum. Den hängde där ganska länge, ja några veckor iallafall. Trodde den var död eller nått, så jag tog den försiktigt i händerna för att plocka bort den från taket, och då jag sen öppnar handen så fladdrar den iväg. Men fjärilar kanske sover så i flera veckor?

Men iallafall så mindes Vanessa det, för då hon tittar på bilden på farmor så utbrister hon leende;
-Jahaaa, var det HON som satt i mitt tak mamma?

Nu står bilden i mitt kök, och både jag och barnen älskar den!