Vänner kan lixom kärlek, förgöra och förstöra, men de kan oxå lyfta, ge dig luft under vingarna... ge dig mark att stå på när allt faller.

Vänner förstår och ser det du inte säger, det du gömmer, det syns endå. Och du är ändå älskad.

Falska vänner är som en trasa, suger ut allt bara och lämnar dig ensam kvar...

precis som den fucking jävla kärleken som var en illusion.

Nu vet jag vad som räknas, vad som finns..vad som är äkta, nu ser jag igenom dimman, nu ser jag horisonten och den är skarp och bara väntar på mig.

Efter alla oväder... stormiga kalla nätter, solen som värmde för stunden och sen bara försvann,

nu kom den, regnbågen... och allt guld i slutet på den. Det är mitt nu, och jag förtjänar det. Så in i helvete!