som man märker att det saknas nått, någon. Lite tomt och ensamt är det och jag e fan gammal nog för att ha det bättre än så! Tiden går... hela tiden... rinner iväg. Som sand mellan fingrarna typ. Det är ju nu jag borde ha nån att gnälla på, eller kramas med. Beror ju på VEM som är här. ;p

33 och ensam med 3 kids... nä, nu har jag lessnat på det. Vill ha någon här, hos mig, alltid. Nån att dela vardagen med, disken med... nån som går ut med soporna och pussar mig godnatt. Det vore inte helt fel faktiskt!

Saknar nån som finns där, i nöd och lust, nån som står pall för trycket. Nån som bromsar då allt går för fort, och nån som finns där då jag faller. Nån som ser nått bra i mig, nån som inte dömer. Nån som inte skriker på mig, nån som inte ljuger. Nån som torkar mina tårar även då jag bölar för inget, nån som skiter fullständigt i om jag har städat eller inte... Ja, nån som ÄLSKAR mig. Den personen, vill jag ha just här... intill mig.