Priset på mitt psykiska lidande är 13000:- Vill du köpa?

Hade en åklagare.. med en uppenbart taskig kvinnosyn, han vägrade att ändra rubriceringen innan rättegången trots att både jag och andra påpekade felet med rubriceringen, polisutredningen var ett skämt dessutom, tjänstefel efter tjänstefel. Polisen och åklagaren i Gävle/Sandviken är kass!!!

EFTER rättegången säger min åklagare:

-OJJJ! Vilken MARDRÖM!!! Det måste verkligen ha varit VIDRIGT det du varit med om...!!
och ser förvånad och chockad ut...

Uppenbarligen trodde han inte på min historia förrän Mr Monster erkände på rättegången, att allt jag sagt stämde. Och en sån ska kallas ÅKLAGARE? Galet och sjukt.

Vårt fina rätts-Sverige.

Det fina är.. att då jag väl får mitt skadestånd...NÄR jag nu får det och OM, så går pengarna till soc. Jippie!!! Med andra ord kan jag inte unna mig ett skit för dem. Visst förstår jag att det kostar att leva.. men sitsen jag sitter i har jag inte riktigt satt mig i själv, ett skadestånd är ett skadestånd, ingen vinst eller lön, utan en slags kompensation för något man varit utsatt för. Vad är då vitsen om jag inte får ANVÄNDA dem till just det?


Inga pengar i världen kan ju ta bort det som gör ont, men med pengar kan man betala en resa och få komma iväg på lite välförtjänt semester och VILA.

Vill så gärna få all kapacitet tillbaka, orka jobba utan att falla på dag 2. Har ju massor med resurser, problemet är bara att de inte kan fördelas jämnt. Skulle mer än gärna ha ett jobb, men det står och faller då måendet och tröttheten slår till.. vem fan vill anställa nån som är borta i perioder?

Ibland orkar jag allt och mer därtill.. men sen orkar jag INGET. Tro mig, jag HATAR det.

Särskilt då min pstd (posttraumatiskt stressyndrom) kommer och går utan förvarning ibland, och gör att jag mår skit och inte funkar alls en period. Jag jobbar hårt med det, går i terapi och ger allt. Men ibland räcker det inte helt enkelt, för saker är som de är ibland.

Och det i sin tur, gör ju inte att man känner sig mer duglig. Det idealiska för mig vore att jobba hemifrån, på icke fasta tider, då kan jag själv styra över mina arbetstider, eller alt ha en jävligt förstående chef och ett arbete där min frånvaro kan kompenseras genom arbete hemifrån. För som sagt, ibland klarar jag massor och mer därtill, men jag kan aldrig veta innan för hur länge...

Jag vill vill vill, men hur ska jag få det att funka?