I fredags begravdes min älskade farfar i Hoppets kapell. Det var en vacker och sorglig begravning.
Tårtan blev klar i absolut sista minuten, men jag blev inte nöjd.. den blev långt ifrån så som jag föreställt mig, men i dåläget gjorde jag mitt bästa iallafall, och med kärlek.



(de fruktäsvärt fula klumparna ("vagnarna") i guld är glutefria.

Begravingen börjades och avslutades av inspelat fågelkvitter, så otroligt vackert. Min bror sjöng och spelade 2 låtar han skrivit till farfar och min mamma sjöng en låt.


Jag grät och snorade. Borde haft en större väska till alla snorpapper som blev ett berg på bänken jag satt, fick knöla ner allt i syrrans stora väska då vi skulle lägga våra blommor på kistan.








vanessa hade skrivit med brännpenna på ett vedträ i skolan till sin gammelfarfar som hon la på kistan med sin blomma.





Begravningsfikat hade vi sen hemma hos mina föräldrar där de hade dukat i trädgården.
Vi spelade farfars favoritmusik på ganska hög volym, sen bjöds det på smörgåstårta och GRAVÖL (något farfar sa var viktigt, men gravöl på begravningen) sen tårta och kaffe.

Jag höll mig i köket hela tiden, plockade och diskade undan allt så att mamma och pappa skulle slippa det då allt var över. Och så slapp jag minga runt och prata kallprat med avlägsna släktingar som jag knappt känner, hatar sånt. Var så skönt att bara få stå i köket och diska å greja. Gjorde jag ju lite nytta på köpet oxå.

Kvällens höjdpunkt var nog när en av gästerna suttit på en ganska nymålad stol som syrran målat för nån vecka sen, (lite konstigt att färgen inte torkat!!) och han hade grön färg i hela rumpan och på ryggen. Så det bjöds på en del skratt och skämtades om att pappa kommit sin kusin så nära så att han står och torkar han i röven ute i köket med lacknafta. ;p


Sånt är alltid trevligt, då det händer lite oväntade saker som lyfter stämingen lite. Hade farfar diggat skarpt!

;)

Hittade ett foto hos mina föräldrar som jag tog ett kort på... här är han i sin fina kostym då han arbetade som vakt på slottet.