På både gott och ont. Både trevliga och mindre trevliga saker har hänt. Men de trevliga vägde upp de dåliga iallafall.

Att bli kallad P*** F***A inför barnen, TÅL jag inte. Och dessutom inte ens få en URSÄKT efteråt... då är måttet rågat, med RÅGE.

Men luften gick ur mig och jag blev helt ur balans, tyvärr. Ont i magen och sorgsen. Det gör ont, faktiskt.
Jag kan ta det mesta, har tagit det mesta, men någonstans måste jag dra gränsen.

Lite andra diskussioner kom upp på tapeten, inga roliga heller, så ångesten har gnagt i mig ordentligt.
En slags sorg har lagt sig som ett nät med tyngder över mina axlar. Hatar att jag är så känslig, men vet ju att det inte är så konstigt heller med tanke på alla omständigheter.

Det som gör mig ännu mer förbannad, är att andra i stundens hetta inte drar sig för att utnyttja ens svagheter på ett sådant fult sätt.

Men jag har gett mig fan på att bli stark, starkare än starkast.