FaMiLjEn!

 

 

Våran familj består av:

 

mig, Yoanna

Yoanna

en kreativ energisk duracellkanin
med tusen järn i elden
som gör som björnen ibland,
går i ide.

 

Jag är även mamma till
3 små viktiga människor:

 

 

 

Vanessa

Vanessa

född -00
tjejen med de många namnen (8 st!!), smart med temperament precis som sin mamma.

 

 

 

Vilder

Vilder

född -04
en tänkare och filosof,
med ögonfransar som gör vilken tjej som helst avis!

 

 

 

Vilgot

Vilgot

född -05
energiknippe och en intensiv liten pajas,
föddes med ett litet kors i pannan mellan ögonen,
sägs att han är beskyddad,
kan behövas för han har en förmåga att hamna i trubbel och snubbel.

 

 

 

 

 

 

 

 

Torsdag

Sovit som en gris.. är helt väck, blev väckt kl 11 för att jag skulle på ett samtal här. Sen somnade jag igen... tills de tvingade upp mig för lite äckelpäckel lunch. Jansons frestelse hette det, med ärtor till. Ja inte var jag direkt frestad av det men petade i mig lite endå.

Samtalet gick bra iallafall, jag är här för att sova och äta nu och BARA tänka på mig själv för omväxlings skull. Känns ovant så in i helvete faktiskt, men jag måste om jag ska orka med allt sen.

Ja inte har jag så mycket att blogga om direkt, men kan ju tala om att jag fått eget rum med havsutsikt, inte illa pinkat va? ;p

För övrigt är det väldigt lugnt och rätt tomt här, och väldigt väldigt tyst. Försökte mig på att läsa en bok med det funkade inte, kan inte fokusera tillräckligt för det ännu så jag ströläser lite tidningar då jag orkar eller surfar runt lite på nätet.

Tänker på barnen och saknar deras små händer och kramar, deras smutsiga fötter och deras dreggliga kinder då de sover.

Nu är Vanessa med mormor på väg till Sollefteå för att hälsa på MIN mormor. Hon ligger på sjukhem så hennes lägenhet ska tömmas och lite annat. Jag skulle egentligen följt med men nu blev det inte så.

Mina små pojkar har det bra, känns skönt att de är på hemmaplan där de har sina kompisar och annat. Bara jag som fattas dem nu.

Jag känner mig som en svikare, en loser, men vet att jag inte ska tänka så, jag har kämpat så mycket jag kunnat och sen blev det som det blev. Men endå... det är inte direkt så att jag är stolt över migsjälv.

















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0