Har försökt att hållt mig sysselsatt hela tiden, som är det bästa mot ångest, att försöka fokusera känslan och tankar på något helt annat, att lixom "gå tvärt emot" det man känner.

Jobbiga grejer det där. Funkar stundtals, sen fladdrar den dumma fjärilen av bly omkring och spökar i kropp och sinne, har undvikit att sova på dagen för att inte förstöra nattsömnen, kämpar som fan och brukar vara bra på att hålla en fasad, på gott och ont.

För då dammen väl brister händer det att folk ibland står som frågetecken, som då det plötsligt drar in ett mörkt moln med spöregn från en till synes klarblå himmel.

Vet inte om jag är extra känslig nu för att jag doserat om en del av min medicin, eller om det är pms eller om det är för att jag är/håller på att bli sjuk?

Sen att jag är luspank gör ju inte att man mår så mycket bättre heller...

Har iallafall städat, målat lite, bakat muffins och friterat vårrullar till en sen lunch/tidig middag, allt för att hålla mig sysselsatt.

Ska strax upp och slipa lite spackel på väggen, hoppas det torkat, sen fortsätta lyssna på Carola och låta de dumma tårarna som envisas med sin närvaro smita förbi då de kan helt enkelt.


Man kan väl säga att detta är mitt sätt att dansa i regnet...