Alltså, jag bloggar mest för min egen skull, blir lite dagbok för mig och att göra saker och ting "offentliga" gör det mer verkligt.


Sen hur många som läser, det skiter jag i. Alltså, jag är jätteglad för de människor som följer min blogg och finner den intressant, jag hoppas ju såklart att jag kan bidra med något nånstans, att min glädje och min sorg, mina tankar osv kan få andra att tänka i andra banor om de kör fast. Alltså, jag menar, jag har ju lixom simmat i kvicksand ganska mycket i mina dagar...

Har runt 15-25 läsare dagligen, (skit-lite bloggmässigt, men So what?) ibland mer, ibland mindre. Ja, jag är varken Kissie eller Blondinbella, men jag är grymt nöjd endå, att mitt lilla ego och känsloliv endå intresserar ett 20-tal!

För som sagt, jag skriver för min egen del, och att göra saker offentliga gör att man kan hantera dem på ett annat sätt.



PEACE!