Sakta men säkert börjar jag må lite bättre, känner mig oväntat lugn och harmonisk för tillfället, underbar känsla!

Ser fram emot morgondagen, först jobb, sen har jag tid för adhd-utredningen och sen tillbaka till jobb och sen hämta ungarna.

Ikväll kommer mina pojkar hem efter en helg med pappa, saknar de små liven, men skönt att ha fått vila öronen och haft lite egen tid för mig själv och Vanessa. Slippa tjat om tandborstning, läggning, frukost, osv... Vanessa sköter ju sådant helt själv.

Hennes pappa har förresten inte hört av sig till henne på ganska länge nu, jävligt dåligt tycker jag. Är det svårt att ringa eller??? Dessutom så messade Vanessa honom häromdagen och bad honom hälsa och gratta lillasyster som fyllde år. Svårt att ens svara på det eller?


Nä fy dig Mattias, du borde skämmas!