Idag har varit en sån där dag som man bara överlever typ, har inte hunnit tänka eller andas ett skit typ känns det som, fullt ös, sjuk liten Oliver som ska kollas och pysslas med, jisses så mitt hjärta ömmar för den lilla tappra musen.



Han kämpar och kämpar, jag lider med honom då han inte kan använda sina bakben alls hasar sig sakta framåt och balansen är inte den bästa. Han ligger nerbäddad så som jag lämnat honom, har lyft honom mellan varven till vattenskålen, gett honom medicinen och sen har han mest legat och kramat och gnagt på sin köttbulle. Har haft honom i famnen massor för han verkar må bättre då han får närhet. Han ser så liten och ynklig ut, hoppas hoppas hoppas att han mår bättre imorrn, blir det ingen skillnad efter 2 dagar så är det typ kört för den lille att bli frisk på antibiotikan.

Vilder och Vilgot har betett sig som 2 påtända chimpanser idag, bråkar de inte med varandra så bråkar de med mig eller Vanessa, eller så skrattar de bara, åt ALLT, speciellt då man säger till dem eller blir arg...

men ännu har jag inte fått några gråa hår, kors i taket!!!

Nu ska jag stupa i säng, är ju en dag imorrn oxå. Blir hemma imorrn, måste ta hand om lilla Oliver och sen ta itu med en del städning... det tar ju aldrig slut, och ligger man inte i 100% så blir det bara mer och mer att städa...

Tänk om man vore en evighetsmaskin...