Ja allting är relativt, och man måste försöka tänka positivt: Jag lever. Jag överlevde denna nattsvarta djupdykning under isen. Tack vare lite avlastning som jag faktiskt fick just då jag behövde den som mest.

Annars hade jag nog legat på sjukhus igen, inte att leka med då man bränner ut sig och craschar in i väggen, då är det bara spillror kvar från mitt forna jag och att återhämta sig är en ganska lång väg. ´

Har ju känt signalerna ett tag nu åt vilket håll det var på väg, har riktigt bra självinsikt nuförtiden, känner snabbt igen då det är dags att varva ner/få lite avlastning. Men vissa saker är ju MÅSTEN och blir det för mycket så blir det bara kaos och oreda i skallen.

Städat har inte blivit mycket av, men det är ínte direkt prio 1 på mina listor. Var mysigt att få hem barnen igen efter en ganska tyst och händelselös helg. Nu sover de små och jag ska strax försöka mig på att sova jag med.