Igår var en riktigt jobbig dag, Vilder låg i soffan heeeela dan och spydde titt som tätt, fick inte i honom mycket men sen vände det framemot kvällen och han piggnade till och fick i sig lite mer som tack och lov fick stanna kvar. Själv var jag helt färdig men hade galet svårt att somna sen, tror det var stressen och oron för Vilder som satte ett litet krokben för mig på somna-fronten.

Apodorm (insomnings) 2 oxascand (lugnande) fick mig inte ett dugg avslappnad, låg och vred mig i sängen 2 timmar utan att ens vara i närheten av den där John Blund, så jag gick ner och tog en imovane (insomnings) som jag hittade och sen för säkerhets skull petade jag i mig även en theralen. (lugnande).

Jag somnade sen tillslut, låg mellan en snarkande Vilgot och en mycket gosig Vilder, han klappade på mig och pussade på mig titt som tätt och sa att han älskar mig hur många gånger somhelst, min fina lilla kille.
Han var så glad över att äntligen vara frisk.

Tänkte passa på att förklara varför jag skriver ganska öppet om vilken medicin jag äter osv, men det är för att jag vill dela med mig av en ärlig bild av mig, för allt syns ju inte utanpå. (jag har inte nått som helst behov av att folk ska tycka synd om mig osv... det är verkligen inte avsikten som somliga kanske tror)

Att inte kunna sova är vidrigt och sömnen är grymt viktig, särskilt för min del då jag är ensam med 3 barn, jag måste ju sova på nätterna för att orka med allt på dagarna.

Har fått lite skit för vad jag skriver, men det skiter jag i, (skit ska väl bara ha skit tillbaka?) men det här är ju MIN blogg om MITT liv, inte sjutton kan jag väl skriva om vääärldsliga saker bara för att dölja annat, det är ju Karlsson på takets grej! ;p (hehe, nu var jag fyndig va?)

Jag tänker inte ändra på mig för att passa in i någan annans "mall". Jag VET att jag duger som jag är, jag vet även att jag inte är felfri, för precis som alla andra är jag MÄNNISKA. Ganska så enkelt va?

Men grejen är att jag är GRYMT medveten om hur jag funkar, varför osv, och jag ursäktar inte mitt beteende, jag försvarar det inte heller, jag FÖRKLARAR det bara, så gott jag kan. Den som inte kan hantera det eller gilla det, synd för dem lixom...  Jag är JAG och kommer aldrig vara nån annan. Jag har på sista åren fått en ganska stor självinsikt i mitt mående och min hälsa, mina diagnoser osv. Och det i sin tur har hjälpt mig hantera jobbiga situationer på ett sätt som är bäst för just MIG.

Mår jag bra, så mår mina barn bra. Enkel matematik.


Nä nu ska jag fixa lite frukost till mina underbara ungar här! Sen blir pojkarna hämtade av sin pappa och då blir det bara jag och Vanessa en heeel vecka! MYS!