Lagom tills vi skulle cykla till min läkare öppnade sig himlen ordentligt. Vi var rejält blöta då vi äntligen var framme. Jag tog upp det där med mina mardrömmar så nu har han skrivit ut nått annat som jag ska sova på, Apodorm, nått som förhoppningsvis håller mardrömmarna på avstånd och dessa tabletter är även kramplösande, jag ligger ju och spänner mig galet mycket i sömnen, hoppas att de funkar som planerat nu bara.

Sen det där med minnet som är obefintligt och väck, det är tydliga tecken på att man är på väg in i en deppression och att man stressar för mycket, så nu ska jag ta det riktigt lugnt resten av veckan.

Är skitdålig på att varva ner, tar alltid på mig för mycket och kastar mig hejdlöst in i nya projekt och vill hjälpa alla andra men så skiter det sig på nått vis då orken sinar och verkligheten springer ikapp och knackar mig varnande i ryggen.

Hatar när det blir så och sen äter mitt dåliga samvete upp mig med hull och hår.

Vad får man INTE ångest av?!!


Nu sitter jag i köket och middagen är avklarad, Vanessa och Vilder myser med lite chips, det är ju lill-lördag idag.

Jag försöker att inte tänka så mycket, och att inte heller känna så mycket. Jag försöker nog mest stå ut just nu, och änsålänge funkar det.