FaMiLjEn!

 

 

Våran familj består av:

 

mig, Yoanna

Yoanna

en kreativ energisk duracellkanin
med tusen järn i elden
som gör som björnen ibland,
går i ide.

 

Jag är även mamma till
3 små viktiga människor:

 

 

 

Vanessa

Vanessa

född -00
tjejen med de många namnen (8 st!!), smart med temperament precis som sin mamma.

 

 

 

Vilder

Vilder

född -04
en tänkare och filosof,
med ögonfransar som gör vilken tjej som helst avis!

 

 

 

Vilgot

Vilgot

född -05
energiknippe och en intensiv liten pajas,
föddes med ett litet kors i pannan mellan ögonen,
sägs att han är beskyddad,
kan behövas för han har en förmåga att hamna i trubbel och snubbel.

 

 

 

 

 

 

 

 

Mediciner... fan jag är ju som en enda stor pillerburk ju!

Ja, varför döpte jag inte mina barn till Concerta och Ritalin? Eller varför inte Fluoxetin, Serequel, Apodorm, Oxascand, Stilnoct och Imovane? Och själv kan jag skaffa mig det perfekta ultimata namnet FASS.

Detta är min morgonmedicin.



Medicineringen består dagligen av en ganska enformig "4-rätters" med inslag av lite "behovs-snacks" mellan måltiderna. Frukost Lunch middag osv, All inclusive. Lyxigt va?? *ironi*

Kärt barn har många namn, det sa prästen då min Vanessa döptes. Ja hon fick 8 namn, fast lite finare namn då såklart än mina ironiska förslag här ovan.

(ja från det ena till det andra lixom)

Vanessa Heavenly Angel Christina Delphine Tingeling Julia Kenza heter hon.

Varför? är det många som undrat. Jo för att jag VILLE, för att jag KUNDE, hon var MIN och JAG bestämde. BARA jag!! Klart som korvspad att jag drog ut svängarna till max!

Hittade hennes dopklänning som jag sydde på vinden häromdagen och hängde upp den som prydnad i hennes gamla rum som är mer som ett "gästrum" nu. Tyvärr har dunet på vingarna blivit lite gråa med åren och sen så hittade jag inte hennes söta band runt pannan.

Här e en bild på söta fina sessan i sin ängla-skrud från dopet!



Prästen, Prinsessan, Jag, bror och syster.










Och sentimental som jag är så gråter jag en skvätt eller flera ibland, som nu, tyst och tomt här, bara jag och alla minnen från det förflutna som tränger sig på från alla 4 väggar. Endå vill jag inget hellre just nu än att vara just ensam.













Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0