Ville överraska Vilder lite och liksom ta udden av hans mycket tråkiga beteende på sista tiden, genom att ha en kanelbulle-deg färdig för att bakas ut då han kom hem från skolan.

Han förtjänar det inte alls egentligen men det är ju jag som är vuxen och han som är barn. Och jag tror på karma, att goda gärningar kommer tillbaka, på något sätt.

Det gjorde susen, han blev jätteglad och nu är bullarna i ugnen. Hans pappa ringde och han sa för ovanlighetens skull:

-Mamma är jättesnäll, världens bästa!

Jo ibland så måste man ju anstränga sig lite även fast man egentligen inte har nån lust.




Hade inget margarin så jag fick improvisera lite med vanligt bors-smör.



Men gissar att de går att äta endå, galet mycket socker, både på, i degen och i smeten mellan bullarna. Sen blandade jag även i farinsocker, vaniljsocker och kardemumma å kanel i smeten vi bredde på.