God morgon!
Har knappt sett min datorn sista dagarna, och rört den typ ännu mindre.
Men har fått sååå mycket gjort hemma, har dessutom haft ett "småbarnsledigt" dygn, dvs bara jag och Vanessa hemma.
Men nu är hela barnaskaran intakt, likaså trotset och dramaten-nästa-beteendet.
Kände mig riktigt utvilad i morse då jag vaknade strax efter kl 5, dvs 30 min INNAN mitt larm ringde. Har hunnit med att bädda sängen, duschat, fixat frukost till Vanessa och Vilder innan de cyklade till skolan.
Har druckit en massa kaffe framför tv;n i köket, vi brukar kolla på The Bachelor på tv11 på mornarna... (sjukt patetiskt och löjligt datingprogram program med catfights, bullshit och en massa krokodiltårar och hjärtan som brustit efter allt mellan en timme upp till hela en dryg vecka..!!) men hallå, varför ger man sig i ett sådant program om man är så jävla känslig?? Utgången är ju inte otippad direkt, alla utom EN ska ut lixom??
Nåja, frid och fröjd hela denna morgon, inga protester eller tjafs alls vid frukosten, sen gick jag upp och försökte väcka Vilgot, bar ner honom medans han sov (brukar göra så) och la honom i soffan i köket så att han skulle få vakna till lite mer.
Hans första kommentar då han slår upp ögonen är;
-FYYY VAD DU ÄR ELAK MAMMA!!!!!! och sen sprutade tårarna hejvilt medans han forstatte tala om hur DUM och ELAK jag var... och sen talar han om att han minsann ska vara ledig idag för att jag är så DUM. ? Eh, jaha?
Han hade tydligen tillsammans med Vanessa lagt fram kläder igårkväll som han skulle ha nu på morgonen, Vanessa klädde sig uppe på rummet och till Vilder bar hon ner hans kläder. Alltså är Vilgots kläder kvar där uppe på lilla stolen vid hans säng.
Jag försökte med att vara pedagogisk, att vi kunde göra om allt och erbjöd mig att bära upp honom igen, alt bära ner stolen med hans kläder, sen försökte jag skoja bort det, men nä, han var tvärförbannad å inget funkade.
Efter en halvtimme hade han lugnat ner sig så pass att han hade slutat gråta och färgen i ansiktet var inte längre åt det tomatröda hållet.
Han sitter fortfarande i kallingar i soffan och kollar på tv, jag bytte till en barnkanal så nu är det ganska lugnt här. Får väl avvakta en stund för att se vilket humör herrn är på och om jag ska hämta ner hans kläder eller om han vill gå upp själv.
Skitjobbigt när han blir sådär, han bryter ihop då saker och ting inte blir så som han har planerat typ.. som om han har hela bilden färdig i huvudet och så kommer jag och bara förstör den typ. Nästan som då man ritat en fin teckning och nån annan kommer och ritar ett stort streck över den?
Men har fått sååå mycket gjort hemma, har dessutom haft ett "småbarnsledigt" dygn, dvs bara jag och Vanessa hemma.
Men nu är hela barnaskaran intakt, likaså trotset och dramaten-nästa-beteendet.
Kände mig riktigt utvilad i morse då jag vaknade strax efter kl 5, dvs 30 min INNAN mitt larm ringde. Har hunnit med att bädda sängen, duschat, fixat frukost till Vanessa och Vilder innan de cyklade till skolan.
Har druckit en massa kaffe framför tv;n i köket, vi brukar kolla på The Bachelor på tv11 på mornarna... (sjukt patetiskt och löjligt datingprogram program med catfights, bullshit och en massa krokodiltårar och hjärtan som brustit efter allt mellan en timme upp till hela en dryg vecka..!!) men hallå, varför ger man sig i ett sådant program om man är så jävla känslig?? Utgången är ju inte otippad direkt, alla utom EN ska ut lixom??
Nåja, frid och fröjd hela denna morgon, inga protester eller tjafs alls vid frukosten, sen gick jag upp och försökte väcka Vilgot, bar ner honom medans han sov (brukar göra så) och la honom i soffan i köket så att han skulle få vakna till lite mer.
Hans första kommentar då han slår upp ögonen är;
-FYYY VAD DU ÄR ELAK MAMMA!!!!!! och sen sprutade tårarna hejvilt medans han forstatte tala om hur DUM och ELAK jag var... och sen talar han om att han minsann ska vara ledig idag för att jag är så DUM. ? Eh, jaha?
Han hade tydligen tillsammans med Vanessa lagt fram kläder igårkväll som han skulle ha nu på morgonen, Vanessa klädde sig uppe på rummet och till Vilder bar hon ner hans kläder. Alltså är Vilgots kläder kvar där uppe på lilla stolen vid hans säng.
Jag försökte med att vara pedagogisk, att vi kunde göra om allt och erbjöd mig att bära upp honom igen, alt bära ner stolen med hans kläder, sen försökte jag skoja bort det, men nä, han var tvärförbannad å inget funkade.Efter en halvtimme hade han lugnat ner sig så pass att han hade slutat gråta och färgen i ansiktet var inte längre åt det tomatröda hållet.
Han sitter fortfarande i kallingar i soffan och kollar på tv, jag bytte till en barnkanal så nu är det ganska lugnt här. Får väl avvakta en stund för att se vilket humör herrn är på och om jag ska hämta ner hans kläder eller om han vill gå upp själv.
Skitjobbigt när han blir sådär, han bryter ihop då saker och ting inte blir så som han har planerat typ.. som om han har hela bilden färdig i huvudet och så kommer jag och bara förstör den typ. Nästan som då man ritat en fin teckning och nån annan kommer och ritar ett stort streck över den?
Kommentarer
Trackback
