Sååå irriterad, på migsjälv!
Har massor att göra, borde städa, handla, men jag pallar bara inte, är rätt trött men känner mig så fruktansvärt rastlös och oduglig på samma gång, känner mig lat och ego men jag måste ta det lugnt, men fasiken så drygt det känns. Det fyller mig med grymt dåligt samvete, både gentemot mina barn och nära och kära. Just nu känner jag mig mest som en börda och det svider, vill ju vara till nån nytta oxå!!! Men som sagt, viljan är det inget fel på, och det lilla kanske jag får vara glad för just nu? Det är väl endå tanken som räknas?
Kommentarer
Trackback
