FaMiLjEn!

 

 

Våran familj består av:

 

mig, Yoanna

Yoanna

en kreativ energisk duracellkanin
med tusen järn i elden
som gör som björnen ibland,
går i ide.

 

Jag är även mamma till
3 små viktiga människor:

 

 

 

Vanessa

Vanessa

född -00
tjejen med de många namnen (8 st!!), smart med temperament precis som sin mamma.

 

 

 

Vilder

Vilder

född -04
en tänkare och filosof,
med ögonfransar som gör vilken tjej som helst avis!

 

 

 

Vilgot

Vilgot

född -05
energiknippe och en intensiv liten pajas,
föddes med ett litet kors i pannan mellan ögonen,
sägs att han är beskyddad,
kan behövas för han har en förmåga att hamna i trubbel och snubbel.

 

 

 

 

 

 

 

 

Samlat ihop mig lite, passar på när barnen är ute på gården och leker.

11 barn blev det på kalaset, 20 var bjudna men en del hade tackat nej och 2 ringde idag och sa att de inte kunde komma för de var sjuka. Men det var några som varken tackat ja eller nej, lite märkligt då vi är grannar och när Vilder frågade dem (barnen) varför de inte sa att de inte kunde komma på kalaset, så fick de till svar att mamma och pappa inte fått nån inbjudan... de lekte utanför på gården under kalaset gång så de visste ju mycket väl att det var kalas idag... Jo tjena att de inte fått nån inbjudan, den las i brevlådan och jag hade även informerat via sms att kalaset som skulle blivit av förra helgen blev uppskjutet och att nya inbjudningskort skulle lämnas, vilket de oxå gjorde, direkt i deras brevlåda.

Men deras brevlåda kanske äter upp posten? :o Fast mer troligt att föräldrarna slängde inbjudan innan barnen såg den?


Men det gick bra att plinga på här efter kalasets slut och fråga efter visselpipor och annat som de barn som var med på kalaset fick vid fiskdammen....

Men men, jag bryr mig inte egentligen, men tycker det är lite dåligt att inte tacka varken ja eller nej, särskilt då vi bor så nära och barnen ses ju dagligen på gården annars. Det är ju bara barnen som blir lidandes, vilket jag tycker är trist. Vuxna människor borde kunna stå över sådant beteende.... bara för att de inte gillar mig längre och för att vi inte umgås som vi gjorde tidigare så borde ju inte barnen bli lidandes. Jag gillar dem inte heller speciellt mycket, men inte fan skulle jag låta barnen få lida av det. Inte deras fel hur föräldrarna är!

Vill/kan man inte komma, tackar man nej som de andra som inte kunde komma gjorde. Man kommer iallafall inte efteråt och frågar efter det som de andra fått....

Jag erkänner, jag är kass på att tacka nej eller ja till kalas ibland, eftersom jag har problem med minnet ibland och glömmer saker lätt, och ibland hittar jag inbjudningen för sent... men jag gör det inte med mening eller för att på något vis straffa barnen. Jag vet ju att dessa föräldrar alltid tidigare har varit så noga med att höra av sig ang sådant och gnällt på andra som inte gjort det... Barnen hade ju pratat om kalaset innan ute på gården.

Nu har jag gnällt färdigt för ikväll, fått vila öronen en stund och börjar landa lite. Skönt!

Ibland är det skönt att skriva av sig lite... det är ju det jag har bloggen till.












Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0