Ett dygn har nu gått utan ett ljud, nu börjar oron sprida sig och jag känner mig riktigt illa till mods av denna ovisshet. Varje gång telefonen ringer så tänds en strimma hopp för att lika snabbt försvinna då det inte är från honom.

Barnen känner av min oro men vet inget, men jag har tyvärr befog att vara orolig då det finns en hel del som pekar på att det inte kommer vara några bra nyheter jag kommer att få, när jag nu får nån information... Time will tell.

Men jag hoppas hoppas att jag har helt fel, och att jag bara behöver ge personen en rejäl smäll på käften för att han oroat oss i onödan isåfall!


Sen har jag lyckats skada högra handen så att jag inte kan använda den till nått förrutom att knacka på tangenterna försiktigt typ. Råkade ha Rockers koppel mellan pekfingret och långfingret då vi var ute igårkväll och jag tog lite kort och han drog iväg efter en boll och dum som jag var så tappade jag kopplet och greppade snöret mellan fingrarna....
och han har ett flexikoppel... riktigt riktigt oskönt. Och som grädde på moset råkade Rocker hoppa upp på mig då jag låg i soffan med klorna preciiiis där. Var nära att svimma av smärtan.