FaMiLjEn!

 

 

Våran familj består av:

 

mig, Yoanna

Yoanna

en kreativ energisk duracellkanin
med tusen järn i elden
som gör som björnen ibland,
går i ide.

 

Jag är även mamma till
3 små viktiga människor:

 

 

 

Vanessa

Vanessa

född -00
tjejen med de många namnen (8 st!!), smart med temperament precis som sin mamma.

 

 

 

Vilder

Vilder

född -04
en tänkare och filosof,
med ögonfransar som gör vilken tjej som helst avis!

 

 

 

Vilgot

Vilgot

född -05
energiknippe och en intensiv liten pajas,
föddes med ett litet kors i pannan mellan ögonen,
sägs att han är beskyddad,
kan behövas för han har en förmåga att hamna i trubbel och snubbel.

 

 

 

 

 

 

 

 

Well done Yoanna-duracell!

Ja som sagt, sista dagarna har varit kaotiska men underbara, nostalgitrippar i en skön mix av framtidsdrömmar, sen som vanligt är jag ADHD (eller fasiken, hela alfabetet är jag nog!!!)
 
Har varit nere, sen uppe, men denna gång ska jag försöka hålla mig uppe, tror att det går med lite hjälp på traven. Goda vänner och mycket kärlek, jag bugar och bockar.
 
Idag blir det Riga, gissa vem som letade efter pass hela morgonen? Och gissa vem som ännu inte har packat än?
 
Men kors i taket så hittade jag mitt å Vanessas pass mot alla odds, de låg i en kartong där jag lagt undan en massa skärp som jag inte använder.... ? Ehh, hur tänkte jag egentligen när jag la passen där??
 
Inte alls förmodligen.
 
Men det var väl starkt gjort för att vara mig? Att inte tänka??!! ;-)
 
Grabbarnas pass låg i hyffsad ordning i en annan låda där jag typ visste att de fanns.
 
Igår blev jag dessutom dålig, först känselbortfall i låret och sen feber, har fortfarande ingen känsel på låret strax under höften på höger sida, bad Vanessa nypa mig igår, hårt, men hon nöp inte hårt alls men det var förmodligen för att jag inte har nån känsel där, men har några snygga prickar efter en nål som jag testade med för att kolla hur pass dålig känsel det var/är. Känseln var efter en första koll riktigt dålig, ja typ obefintlig. För ont gör det inte, men det ser ut att göra ont. Undrar dock hur det kommer kännas då känseln behagar komma tillbaka?
 
Näväl, passen är upphittade, Vanessa bakar scones och jag försöker stressa ner lite innan jag ska börja packa. Sen ska jag väl städa lite innan vi åker, aldrig kul att komma hem till en svinstia, men måste man välja så kommer jag hellre hem till en svinstia än att inte komma hem alls. Och för att komma hem måste man åka bort, borta bra men hemma bäst. Appropå ingenting så är min concerta slut, så jag antar att det är därför som det mesta går på turbo utan större resultat för tillfället.
 
Men jag har uppdaterat bloggen, alltid nått!
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0