En dag av kaos, drog till täby i morse strax innan 10 för att ta ut mina pengar från csn men det gick inte för mitt konto i deras bank (swedbank) hade jag avslutat, så det var bara att åka hem, vänta på posten som kom med en sån där utbetalningscheck, sen iväg igen till Nordea här där jag bor, men där kunde man inte överföra pengarna till mitt konto, så panik panik, ringde runt (tack gud att pojkarnas pappa orkade skjutsa mig fram å tillbaka hela dan) tillslut kom vi till rätt sorts bank för att få in pengarna på mitt konto, sen hem å betala en massa räkningar jag legat efter med, gå ut med hunden, plugga, hmm, nä har fan inte hunnit med ett skit.

Stressat som ett jävla arsle har jag gjort, massor att komma ihåg och styra upp, fick samtal av skolsköterskan ang Vilder för han äter tydligen nästan inget alls i skolan och är trött på dagarna så där ska det bli möte snart med skolläkaren, sen mailade jag min lärare i ena kursen om att lägga om studietakten från 100% till 50%, men måste ringa imorrn igen för att få allt rätt.

Deadline imorrn på den andra kursen jag går, har inte hunnit nånting i princip, ångesten har börjat gnaga i mig som en jävla råtta som aldrig fått mat,jag har skrivit ut domar från tingsrätten och postat papper till brottsofferfonden, ringt och lagt undan ett par skridskor till Vanessa då hennes stl inte fanns då jag för en gångs jävla skull var i Täby Centrum i BUTIKER och fick skjuts hem!!!

Så imorrn måste jag;

Gå ut med hunden, väcka barnen, fixa frukost, tvinga på dem kläder, se till att de kommer iväg till skolan utan tjafs, sen ut med hunden igen, sen ta bussen till Väsby (hur-nu-fan-jag-ska-hinna-med-det) sen plugga och göra färdigt en skoluppgift, hämta barn från fritids... och fan... komma ihåg att ANDAS och försöka TA DET LUGNT!!! Logiken är som bortblåst i mitt liv för närvarande.

Men allt löser sig tillslut på nått vis, måste just nu panikleta efter positiva saker, som att jag börjat plugga och faktiskt klarat mig HITTILLS med att studera på 100% efter att ha varit sjukskriven i flera år... sen att det skiter sig, får jag inte ta så hårt, utan bita i kinden, vara duktig och lägga om studietakten. Har gett mig fan på att klara detta och viljan är som sagt starkare än både förnuft och känsla just nu.