Idag så berättade Vilgot för sin pappa om Oliver:

"-Oliver har dött.

-Han kan inte prata eller nått. Han är död."

Har inte bestämt mig för om jag ska måla ramen.. men det får duga såhär tillsvidare.

Nu ligger jag nerbäddad i sängen och är helt jävla slut. Det blev lite mycket idag med allt, kände av det ordentligt på eftermiddagen, fick domningar i ansiktet och händerna, började bli yr och såg dubbelt så jag var tvungen att lägga mig på soffan i köket nån timme och bara blunda...

Idag hade Vilder med sig en kompis från sin klass hem, så jag fixade våfflor till mellis åt dem, sen har de hoppat i sängen och spelat wii så ögonen är typ 4-kantiga. Men de har haft skoj, inga fler tårar över Oliver då de varit fullt sysselsatta med spelet.

Jag har sytt 4 nya kuddar till soffan i köket, köpte 2 stuvbitar i centrum med så söta koppar på häromdagen.

Delade varje bit på 2 och satte ett annat tyg bak, ett rosa och över det rosa en spetsgardin jag hittade som jag klippte sönder.

Ganska nöjd... men de känns inte riktigt färdiga än.




Funderar på att sätta nått band runtom på kanterna...? men får se om jag orkar.



Men fort gick det, sydde dem på en halvtimme ca. Fort ska det gå, annars är det lätt att jag tröttnar.

Han dog idag, i mina händer drog han sina sista andetag. Det var riktigt riktigt tungt, men är glad att han fick ett värdigt slut och inte fick dö ensam. Vi blev såklart ledsna, hade ju hoppats att han skulle återhämta sig.

Men ödet bestämmer, inte vi.



Vilgot fick välja tyg och blomma till hans "kista" som vi gjorde iordning.



Ett tårfyllt farväl av en älskad liten mus. Oliver, vila i frid!





Sen ska vi gräva ner honom nånstans... vart vet jag inte. Är ju så mycket snö ute nu...

han får ligga i frysen tills det går att gräva ute nånstans.

Före:




Efter:

Fick ett litet ryck och tapetserade ena garderobsdörren i samma tapet som på väggen.

Nöjd!



Före:




Efter:


(bara kanten som ska fixas lite...)

– Det här upprör mig.

Jag blir upprörd av människor som inte visar hänsyn, människor som trampar på andra för att själv framstå i bättre dager och likaså av människor som plågar djur.

Sen blir jag upprörd när nån tror att jag ljuger fast jag talar sanning. Det är vidrigt att inte bli trodd! Sen såklart blir jag upprörd när jag inte får som jag vill!

Eller kanske snarare besviken... upprörd blir jag lögner och falska spel.

Sen blir jag upprörd då pizzabudet kommer med FEL pizza till mig!! Sånt kan verkligen få mig att gråta!

Här står man i köket och gör hemlagade köttbullar, dukar fint och ungarna kommer till bordet och ser ut som om de ska dö eller nått.

-Blää, jag tycker inte OM, jag vill ha VANLIGA köttbullar!!!

Vilgot bryter ihop nästan och slår sig för pannan och utbrister dramatiskt:

-Jag ORKAR inte det här, jag ORKAR inte med det här längre!

Vanessa åt iallafall med god aptit och sen fick grabbarna gröt istället. Mannagrynsgröt som de VÄGRAT äta på sista halvåret. Så det känns lite som 1-0 till mig iallafall. ;p

Nu blir det gröt till frukost här igen, de kan ju knappast säga att "de inte tycker om det längre" då de åt med god aptit idag.

Sen blir det väl mamma scan som får jobba i köket framöver på köttbullsfronten iallafall.

Sen har de bråkat som satan Vilder och Vilgot, de rök ihop ordentligt innan middagen när de skulle spela wii, och jag hörde hur Vilgot vrålade:

-JAG SKA MÖÖÖRDA DIG!!!

-Jag vill inte ha en storebror!!!!

-AJJJJJ, han drog ut mitt hjärta!! Han sloooog mig!!!

Jag plockade bort wii-spelet under högljudda protester och har gömt det nu. Vilgot satte sig och grät i soffan och Vilder sprang upp på sitt rum.

Efter 5 minuter kom Vilder ner och sa förlåt, Vilgot sa oxå förlåt sen grät de en skvätt och sa;
-Jag älskar dig! Och så kramades de och höll varandra i handen och gick upp tillsammans för att leka på rummet.

Dramaten nästa??

– Den här månaden.

Ja denna månad har varit intensiv, definitivt. På gott och ont. Jag är ingen älskare av denna tid på året, och det märks såklart på mitt mående. Börjar bli lite less på snön nu, men gillar inte då det är som varmast heller. Ska det vara sommar ska det vara lagom och nära till vatten. Hatar den intensiva hettan som gör att man nästan flyter bort då man sitter på en plaststol...

Hösten är min absoluta favoritperiod på året. LÄTT!

Våren är så nyckfull, ena dan sommarvärme sen andra dan vinterkyla...

Hösten är underbar, ett färgsprakande skådespel, kalla vindar och underbara regn! Mörkret är mysigt och himlen är så otroligt vacker oavsett om solen skiner eller om åskan går.

Idag har varit en sån där dag som man bara överlever typ, har inte hunnit tänka eller andas ett skit typ känns det som, fullt ös, sjuk liten Oliver som ska kollas och pysslas med, jisses så mitt hjärta ömmar för den lilla tappra musen.



Han kämpar och kämpar, jag lider med honom då han inte kan använda sina bakben alls hasar sig sakta framåt och balansen är inte den bästa. Han ligger nerbäddad så som jag lämnat honom, har lyft honom mellan varven till vattenskålen, gett honom medicinen och sen har han mest legat och kramat och gnagt på sin köttbulle. Har haft honom i famnen massor för han verkar må bättre då han får närhet. Han ser så liten och ynklig ut, hoppas hoppas hoppas att han mår bättre imorrn, blir det ingen skillnad efter 2 dagar så är det typ kört för den lille att bli frisk på antibiotikan.

Vilder och Vilgot har betett sig som 2 påtända chimpanser idag, bråkar de inte med varandra så bråkar de med mig eller Vanessa, eller så skrattar de bara, åt ALLT, speciellt då man säger till dem eller blir arg...

men ännu har jag inte fått några gråa hår, kors i taket!!!

Nu ska jag stupa i säng, är ju en dag imorrn oxå. Blir hemma imorrn, måste ta hand om lilla Oliver och sen ta itu med en del städning... det tar ju aldrig slut, och ligger man inte i 100% så blir det bara mer och mer att städa...

Tänk om man vore en evighetsmaskin...

Vi åkte med Oliver till veterinären i Väsby, där vägdes han och undersöktes, så fick han en spruta, nu ska han få penicilin 2 ggr om dagen och om den gör sitt borde han vara bättre redan om 2 dagar. Så nu hoppas vi att han återhämtar sig!






Ja somliga tytcker nog att jag e helknäpp, som tar en MUS till veterinären, men det skiter jag fullständigt i.

Det handlar om respekt för det liv man valt att ta sitt ansvar för.

Stor som liten, värdet sitter i hjärtat, inte i storleken.

– Detta ångrar jag


Ingenting egentligen. Allt som sker har förhoppningsvis en mening, hur dumt eller konstigt det än låter. Det som inte dödar, det härdar. Och att ångra sig är ondödigt slösande på energi, för man kan inte göra något ogjort i efterhand. ALLTID lätt att vara efterklok, att ångra sig är värdelös. Det som sker det sker, ska man gå runt och ångra sig så kan man ju lika gärna sluta andas eller nått.

Om jag ångrar något, så är det sådant jag INTE gjort eller sagt.

Jag ångrar alltså ingenting som jag sagt eller gjort faktiskt! (jag försöker iallafall tänka så, skulle ju älta ihjäl mig annars till ingen nytta alls lixom)

Blev väckt av en mycket morgonpigg Vilgot. Men känner mig *peppar peppar* riktigt utvilad och på gott humör.

Igår blev inget som planerat, trötta och griniga ungar och en ganska trött och sliten mamma.

Vilgots ena mus har blivit dålig, tappat pälsen på huvudet och är slö. Så gissar att han inte har långt kvar nu och förberedde Vilgot lite på vad som komma skall, varav han svarar:

"-Men det gör inget att han inte har hår på huvudet, han är söt endå, nästan sötare UTAN hår! Och sen när han dör, så köper vi ett NYTT mus, som ser ut som han, det var väl en smart idé mamma?"

"-Sen kan vi köpa många möss, 2 smala och 2 tjocka, så det blir en hel FAMILJ."


Ja vad säger man? Ungar är oförutsägbara. Och härliga. På sitt eget lilla vis.

Gud så skönt att det är fredag idag! Ska vika tvätt å greja å sen har jag lovat barnen att vi ska baka mini-mini-cupkakes som de ska få ha på sitt rum då de ska leka resturang. Gissa om de blev glada?

Jag har sovit ganska ok i natt, men drömt konstigt. Igår natt så gick jag i sömnen tydligen, Vanessa berättade det för mig, hon tyckte det var skitläskigt, jag hade tydligen pratat en massa med henne och frågat om hon ville gå ner i köket och fika med mig, sen hade jag vinglat runt då jag gick så hon var rädd att jag skulle ramla eller nått.

Fan har aldrig förr varken pratat eller gått i sömnen!! På sin höjd har jag vaknat av att jag skriker eller gråter... men detta var nått nytt.

Hoppas verkligen att det var första OCH definitivt sista gången!

Mitt favoritminne... hmm.. jävligt svårt att bara välja ETT.

Men det STÖRSTA och mest OVÄNTADE är helt klart då min farfar tog kontakt från andra sidan.

Sen ett annat minne från då jag var liten och fyllde år, tror det var 4 eller 5 jag fyllde, och hade önskat mig en ANANAS. Ja lite konstig önskan kanske, men jag har väl aldrig riktigt varit som "alla andra". ;)

Men iallafall så fick jag en ananas av min farmor, och jag mindes hur jävla GLAD och LYCKLIG och STOLT jag blev över att faktiskt få en egen ananas som jag faktiskt ÖNSKAT mig.

Sen ett annat minne var då jag träffade CAROLA som barn, och hon visste mitt NAMN då hon skulle skriva sin autograf till mig. Trodde jag skulle svimma av glädje-yra. Jag hade skickat en massa brev till hennes fanclub, och skickat med skolfoton på mig. Gissa om jag kände mig SPECIELL att hon mindes mig och mitt namn??

Ett annat grymt kul minne var den gången jag satt i Globen på Bröstcancergalan och åt middag i direktsänd tv, och jag hade ingen mindre än Babsan som bordsdam! Satt där med Gert Fylking och gänget från Radio Rix morgonzoo. Ja det var en grymt rolig kväll som jag mer än gärna skulle återuppleva om tillfälle gavs!

– Mina drömmar

Jag drömmer om ett Askungen-bröllop,
att springa på prinsen
(eller snarare att han springer på mig, jag orkar inte jaga).
Drömmer om lyckliga sagoslut, drömmer om evig lycka och att mina barn alltid ska vara lyckliga och må bra!

– Vad hade jag på mig i dag?

Hmm, idag har jag gått i myskläder hela dan...

dvs mjukisbrallor från Playboy och en gammal tröja från Gina Tricot.

"ALWAYS UNIQUE
NEVER BORING"

sen olika strumpor... dotterns.. en rosa å en turkos. Heheh, måste ju skilja på höger och vänster. ;-)
Och man tager vad man haver....

– Den här veckan.

Den här veckan... ja den har varit minst sagt händelserik. Är glad att det är måndag och att det är en NY vecka. Är lite frusen fortfarande och kommer förmodligen stanna hemma imorrn med, medans barnen är på skola och dagis.

Dag 11 – Mina syskon

Har en syster, Lina, som är född -79 och en bror som är född -87.

Jag är äldst i syskonskaran. Och MINST. Såå ironiskt att lixom vara den som fick ärva kläder efter sina LÄNGRE små-syskon typ!

Sen har jag alltid varit lite utav det svarta fåret, den som oftast gjorde sat-tyg, och de gånger jag INTE gjorde det så fick jag oftast skiten endå.. ja så upplevde jag det då iallafall. Jag var aldrig elak, bara mest jobbig, irriterande och provocerande emellanåt då jag hade tråkigt...

Dag 12 – I min handväska

Ja som sagt, igår var innehållet i min handväska ganska växlande om vi säger så. Nycklarna saknades då jag skulle hem, ena mobilen spårlöst försvunnen, men tack och lov alla kort och id kvar, min granne hade hittat min lilla väska utanför min dörr och tagit in den till sig (brukar ha den lilla väskan i den stora) vände upp och ner på allt i en desperat jakt på mina hemnycklar runt 3-4 tiden mitt i kallaste natten och glömde kvar den sen på marken... frös så in i helvete efter ett icke givande letande som slutade med att vi (jag å min kompis) blev hämtade av hans pappa och fick sova där...

gissa om jag hade panik då jag vaknade med en stor TOM väska, inga hemnycklar och inga telefoner, det enda som låg i den var garderobsbrickan från stället vi varit på... men jackan hade jag fått ut endå uppenbarligen. Fick som sagt bryta mig in hos mig sen mer eller mindre, med hjälp utav grannens altanhandtag som vi var tvugna att låna för att kunna öppna min altandörr som jag TACK OCH LOV lämnade OLÅST!!!

Jo, var i övrigt utklädd till snövit. Men kände mig mest som en Bambi på hal is i mina röda klackskor ute i vargavintern. Sen alla bilder från den kvällen.. är borta. De fanns i min andra mobil.. typsikt va???

-Ett ögonblick

Det absolut STÖRSTA jag varit med om, (förrutom då mina barn föddes då såklart) är då jag kom i kontakt med andevärden, min farfar visade sin närvaro TYDLIGT för både mig och min granne i somras.

Får gåshud bara jag tänker på det, sån otroligt HÄFTIG känsla, går inte att beskriva!!! Vi satt ute på hennes altan och hade ätit middag, och vi ser båda 2 tydligt hur den 5-armad ljusstaken som står mellan oss på bordet vrider sig en kvarts varv, TYDLIGT och bestämt.













(bilder från detta tillfälle, jag skulle ta kort på ljusen och vinklade vinflaskan så det skulle se fint ut på bilden, det var då som ljusstaken vred sig som om nån ville spela ett spratt åt mitt arrangemang...)





Vi tystnade båda 2 och försökte smälta det vi nyss sett. Jag skiter fullständigt i de som inte tror på sånt, jag har inget val, för jag SÅG att det hände, likaså min granne. Går lixom inte att förneka eller bortförklara hur ljusstaken skulle kunnat vrida sig på det viset utan "hjälp från ovan".

Var nog en mening med att vi skulle vara två som såg, annars hade vi nog trott att vi inbillat oss eller att vi sett i syne eller nått.

Hört vid middagsbordet:

"-Min pappa är världens bästa! För han köper på Mc Donalds å sånna grejer."

Vilgot 5 år.

I morse fick jag ett ryck, minst sagt, och bakade runt 30 cupkakes, tog med ett gäng till jobbet och bjöd.

Sen till sjukgymnasten för lite akupunktur, sen hämta Vilder i skolan å sen åka å handla lite.

Fick presentkort av syrran med posten idag, på www.systerlycklig.se. Tack söta syster!!! Har redan handlat för det nu. ;p

Dessa söta plåtburkar är jag snart ägare till!

Imorrn har jag INGET på chemat, så jag tänkte känna efter imorrn hur jag mår då jag vaknar... å sen ev. dra förbi jobbet en sväng om jag inte är alltför trött. Trivs så jäkla bra där, världens bästa arbetskompisar har jag där!

Nu kollar vi på Top Model, grabbarna skrattade hjärtligt då de såg brudarna på det rullande bandet. Ja det var riktigt skoj ju att se dem snubbla fram!! Hehehe!

Sen blir det sängen för oss alla tänkte jag, satsar på att vakna utvilad full utav energi imorrn!

– Min bästa vän

Jag har ingen bästa vän, men däremot en handfull bästa VÄNNER som står mig nära. Hellre få och äkta, än många ytliga..

Har blivit bränd en del och värdesätter de egenskaper som mina närmsta vänner har. Omtanke, kärlek, ärlighet uppmuntran och skratt och glädje. De finns där i vått och torrt, det sägs ju att "i nöden prövas vännen", så sant som det är sagt. Har haft många vänner som jag "släpp" med åren, vissa band är till för att kapas, medans andra band växer sig starkare.

Jag värdesätter HÖGT mottot;

"Vänner är som stjärnor, de syns inte alltid men man vet att de alltid finns där."

Jo, ni vet, den där slynan jag skrivit om tidigare, hon den där människan som kallar sig mamma, hon som SKET FULLSTÄNDIGT i sina egna ungar i hela 2 års tid för en ny SNUBBE som hon bums skaffade ny avkomma med?

Iallafall, så sket hon även i att gratta äldsta barnet då han fyllde år och inga julklappar fick han heller. Sen nu har hon mage att spela offer och smutskastar barnens far så snart hon kommer åt och försöker MUTA ena ungen till utökat umgänge trots att han inte vill.

Den äldsta VÄGRAR träffa sin mamma, han verkligen AVSKYR henne och hennes nya snubbe som pesten och hon blir SUR då han inte lirar som hon vill i matchen och dansar efter hennes pipa, och hotar till barnens far att "ungen minsann inte kommer få någon present då han fyller år om inte..."

Hemska otäcka människa!!! När ska hon inse att det är GAME OVER för hennes del?

Men iallafall, en rolig grej, eller rolig å rolig, men världen är LITEN ibland!!! Snackade med en gammal barndomsvän från Vällingby, som tydligen "känner" denna vidriga människa, och jag fick höra en hel del, jisses vilken ragata hon varit och fortfarande är!

Kan inte ens skriva om det jag fick veta här på bloggen utan att isåfall tillämpa kraftig censur, å då vet ni ju som läser denna blogg att jag inte drar mig för att skriva om det mesta... ja så då kan ni ju föreställa er!!!

Bäst för den lilla damen att hon håller sig på mattan framöver, annars kommer hennes redan grymt skitiga buk dras i smutsen ORDENTLIGT och OFFENTLIGT!

Hehe, titta, det sista rimmade till och med, vilken poet jag är va? ;)

Vanessa och Vilder kom iväg till skolan i tid, nu sitteren nyvaken  Vilgot här bredvid mig och snart ska vi till dagis.

Sen blir det till sjukgymnasten för min del.

Är riktigt trött idag, men hoppas att tröttheten försvinner under dagen, har ju massor att göra här hemma!!

Ok, nu kommer mitt recept på tunnbröd som Malin frågade efter. Bättre sent än aldrig! Fast det var lite svårt att skriva receptet då jag aldrig måttar utan bara blandar lite på en höft, men försökte iallafall att kolla noga idag då jag gjorde dem... och idag hade jag i:

en halvt paket blå jäst
4 dl ljummet vatten
2-3 tsk brödkryddor (finns färdiga i påse på ica)
1/2 dl matolja (eller vilken olja man nu har hemma. )
2-3 tsk salt
1/2 dl sirap (hade i mörk idag brukar annars använda ljus)
och sen i med mjöl tills det blir en lagom tjock deg.

Idag låter jag det jäsa, men inte nödvändigt heller då man gör tunnbröd.

Sen tar man en stekpanna och sätter på spisen, kavlar ut små tunnbröd i önskad stl och steker dem i stekpannan (pannan ska vara TORR) och vänder på dem tills de fått lagom med färg. Sen låta dem svalna på ett galler.

Sen ÄT!!!

Vaknade tidigt idag, eller snarare blev väckt strax efter 7 av Vilder. Men det gjorde inget, har fått en del gjort nu här innan resten av ligan vaknade och så somnade jag rätt tidigt igår. Skönt!!

Idag ska jag skriva om -Vad är kärlek? på 30-dagars listan. Det var svårare än jag trodde faktiskt. Har inte fått ihop mer än en rad... och då har jag bara skrivit vad kärlek INTE är!

Idag kommer familjen hit, dvs mamma, pappa, bror, syster å hennes kille Måns å deras lilla son Sam.

Jag bakade en massa muffins igår, vanliga, med choklad och sen med hallon. De ska dekoreras idag och bli färggranna cupcakes hade jag tänkt!

Kl 15: inne på kaffe nr 6　

Kl 16: ...kaffe nr 8

Kl 18.30: Lövbiff med pommes, äggula, pepparrot, tomat och mozarella

kl 20: Mera kaffe....

kl 21: chokladbollar.




Ja vilken intressant lista va? ;p

– Mina föräldrar.　

Mina föräldrar är jag med facit i hand nöjd med. Skulle säkert svarat annorlunda då jag var i 15-årsåldern, men jag har ju mognat med åren och lärt mig av både mina och deras misstag. Jag var inte rolig i tonåren, men å andra sidan så tyckte jag inte att mina föräldrar var så roliga då heller.


Hade jag fått min ADHD-diagnos redan då hade det förmodligen varit mycket enklare, för både dem och mig. Men man ska se framåt, inte bakåt. Idag har vi en bra relation och jag känner att jag har fått upprättelse i mycket, samt att jag på många plan kunnat se tillbaka med lite andra ögon, från deras synvinkel.

"-Mamma, vem ska föda våra barn?"

-Vad menar du, vilkas barn? undrar jag.

"-Mina å vanessas barn!"

-Ja Vanessa föder sina barn, och den tjejen som du väljer sen föder dina barn.

"-Jag ska inte ha barn, det är fett jobbigt!! Jag vet hur det känns att vara en mamma eller pappa, det är faktiskt FETT jobbigt!!"


Kloka killen min. ;) Vilka tankar han har!

Han fick en ninjago efter besöket hos läkaren dessutom.

　Min första kärlek.

Oj, jisses vad svårt!! Vet faktiskt inte. Jag är en sån som kastar mig in i saker, och sen tröttnar jag oftast lika snabbt, utan att riktigt ha hunnit känna efter. Samma när det gäller kärlek typ. Eller snarare så backar jag, så fort jag får lite dåliga vibbar eller om det inte blir på MITT sätt, my way or the highway. Och man kan nog säga att highway är vältraffikerat vid det här laget.




Har ju en vision av PRINSEN på en vit häst, och HAN finns nog inte förrutom i sagornas värld. Verkligheten är nog allt lite trist, tråkig... jag vill ha en bal på slottet och känna att allt bara är alldeles alldeles underbart! Rosa moln vill jag sväva på.

Då är det nog lättare att röka på eller nått sånt om man vill sväva på moln? Eller ska man vänta i all evighet på han den där Prinsen som kanske inte finns? Bara en jäkla massa grodor överallt! Fast jag gillar grodor.. de e ganska söta, men de är lixom stöpta i samma mall, så jag tröttnar lixom.



Men jag måste säga att Vanessa, var mitt livs första riktiga sanna kärlek!

OM MIG

Jag heter Yoanna, men döptes från första början till Hanna, efter min gammelfarmor. Sen kom de på att hon hette JOHANNA, och själv så plockade jag efter några år bort H:et och bytte ut J mot ett Y. När jag föddes så ville min mamma att jag skulle heta Hedvig!!! Men pappa vägrade, å det är jag tacksam för!!!
Jag heter Erika i andra namn, och gav mig själv ett tredje namn då jag gick på mellanstadiet tror jag det var, namnet var ALEXANDRA, efter en GB-glass som fanns då, jag tyckte att namnet ALEXANDRA var sååå fint, men däremot så har jag inget minne av att jag gillade den glassen, har aldrig varit så mycket för chokladglass...

Jag har 3 barn som jag har ensam vårdnad om, Vanessa -00, Vilder-04 och Vilgot-05. Lite tufft ibland men samtidigt är mina barn det bästa som finns och det finaste jag har!







Är barnledig ca varannan helg från pojkarna, Vanessa träffar inte sin pappa nånting alls nästan nu, han är grymt dålig på att höra av sig till henne, usch och fy, han borde skämmas!!!

Jag är barnskötare i botten, men känner att jag har fullt upp med mina egna kids, så jag drömmer om att en dag arbeta med något kreativt som t ex design, inredning och reklam.





Lite bilder jag tagit, på saker, ting och sånt jag gjort. :-)

Jag är sjukskriven sen några år tillbaka pga tråkiga omständigheter som inneburit bland annat 2 rättegångar, 3 besöksförbud och skyddad id. Har även nyss fått en ADHD-diagnos, har gått i terapi och går fortfarande i terapi för att bearbeta det som varit och för att lära mig hur jag ska hantera jobbiga känslor.

De trauman som jag varit med om har i sin tur utvecklat posttraumatiskt stress som gör att jag går in i väggen bokstavligt talat ibland, reagerar starkt på ljud, dofter och vissa platser ibland, och oftast helt utan förvarning... Stress är inte alls bra för mig, och som ensamstående 3-barnsmamma så är det ganska oundvikligt att stressa.

Jag har gröna ögon, är 156 och 1/4 cm lång, stl 36-37 i skor och i övrigt stl xs/s. Jag är ganska slarvig och impulsiv, gör gärna allt samtidigt och har grymt svårt för att vänta på saker och ting, otålig men tycker att jag endå har ett grymt bra tålamod då det gäller... ja periodvist iallafall.

För mig är mat och sömn A och O, och brister det där så brister det lite överallt sen på sikt. BALANS, så himla viktigt!! Men grymt svårt.. jag kan aldrig vara lagom, utan är antingen för mycker eller inte alls.

Jag är snäll och omtänksam mot de mina, ganska mesig och pissdålig på att säga ifrån och ännu sämre på att säga NEJ utan en lååång förklaring/ursäkt. Men det har jag blivit liiite bättre på, det där med att säga Nej utan att behöva förklara mig.

Är mellan varven ruggigt dålig på att höra av mig till folk, men det är inget personligt utan jag bara funkar så. När jag stressar mycket glömmer jag lätt saker dessutom.

Jag älskar allt som har med inredning att göra, är ganska pysslig av mig och gillar att vara kreativ, är jag inte kreativ på nått vis så blir jag rastlös och uttråkad. Städa hatar jag, för det är ett otacksamt evighetsjobb, inte direkt som en vägg som blir färdigtapetserad och sen bara är KLAR lixom... utan städning måste man ju hela tiden underhålla. BLÄ!!!

Jag älskar regn och oväder, hösten är min favorit och jag gillar inte sommardagar som är för varma om jag inte är i närheten av vatten. Hatar att svettas!

Läste en artikel i aftonbladet igår...

"Dagiset som vill avskaffa våra barns kön, göra om sagor och sånger och byta ut ordet han mot "hen"....

Jisses säger jag bara!! 　

– Till luciafirandet skrev vi faktiskt om "En sockerbagare". "Han" blev "hen", säger Gabriella Martinson. Hon berättar vidare:

"-Han är normen och den börjar i barnsången. Varenda ko och ekorre är en han om inget annat sägs. Och när en sak normaliseras, då är det något som är avvikande."

(Vilken intelligent kommentar... kossor är så vitt jag vet honor, man säger väl tjur om hanar???)

Vad gör de om barnen VILL vara poliser och prinsessor?? Ska Olle 5 år gå runt och tro att män kan ha ett barn i magen, få mens osv? Det ÄR skillnad på könen, att ignorera det kommer enbart sluta i katastrof. Vilket jävla experiment, på BARNENS bekostnad. Jälva Hitler-fasoner!

　Du kan läsa hela artikeln här

 De erbjuder inte barnen mångfald på denna förskola, utan tvärt om. De begränsar barnen i deras utvecklig och lärande. Det enda viktiga, anser JAG, är att vi ska veta att vi är lika mycket värda, oavsett vilket kön vi tillhör. Men att sudda ut begreppet flickor och pojkar är ju rena vansinnet!

Alla som förespråkar denna form av sk "Genus" kan stoppa upp nått i anus tycker jag, jävla trams!!

Hur tror ni att de som växer upp i "fel kropp" känner sig? Ja om det nu är som ni påstår så faller ju den teorin ganska platt, eller så kan den liknas vid ett jävligt hårt slag i ansiktet på alla som gjort ett könsbyte?