Ja, vad ska man kalla det, att vara optimist låter ju riktigt positivt, men att vara naiv, nä det får man ju fan inte vara! Jag hittade en VRÅLSNYGG väldigt annorlunda klänning på jobbet häromdagen som jag köpte hem, stod stl 4 i den och det sa mig ingenting, absolut ingenting. Jag höll upp den framför mig och tänkte, vafan, klart den passar.

Nåväl, då jag skulle prova den fick jag problem. Klänningen har dragkedja bak i ryggen. Först gick den inte att ta på sig nerifrån och upp, alltså det gick inte att lixom kliva i den, rumpan är för stor. Så jag tog det modiga beslutet att dyka in i den istället. Fastnade i klänningen och fick panik, har ju cellskräck och fick tillslut ner klänningen över huvudet, och sen satt den lixom fast, ovanför brösten.

Men skam den som ger sig, den kanske känns bättre om jag tvingar ner kjoldelen över brösten och ner över höfterna? Tog i så jag trodde jag skulle gå sönder, fick tillslut ner kjoldelen nedanför brösten och sen satt den fast som en jävla korv runt magen. Inte en chans att den ens skulle komma ner en en millimeter till. TVÄRSTOPP!
Det var bara att inse att denna klänning inte var i min stl. Inte ens i närheten. Dragkedjan i ryggen gapade stort med ett mellanrum på minst 20 cm! 

Den intressanta frågan är:

Hur kunde jag ha så fel??? Är jag en sann optimist eller dumt jävla naiv? Exet som var här då skrattade gott åt mig då jag skrek i panik då jag fastnade i klänningen och Vanessa fick hjälpa mig loss.


"-Men SÅG du inte att den är för LITEN,???"

Nä, uppenbarligen gjorde jag inte det.

Men nej, jag är inte naiv, jag är en sann optimist, sådetså!!!!