Har alla områden en egen Ove? (Ove i Solsidan).



Klicka på bilden för en liten filmsnutt;))


Ja iallafall, så är våran "Ove" här på gården en kvinna(???), men med betydligt sämre egenskaper och självinsikt, riktiga Ove är ju mest patetisk, jobbig och påträngande MEN ganska harmlös dock.

Våran "Ove" däremot, som vi har på gården, är ett riktigt skräckexemplar. Hon mobbar andras barn på gården, flirtar med alla andras karlar och tror sig vara guds gåva till mänskligheten, styr och ställer som en Hitler och snackar skit om allt och alla andra så fort tillfälle ges, (givetvis viskar hon det i förtroende, för hon äääär ju en sann vän, den bästa man kan ha typ!!) hon har dessutom VÄÄÄRLDENS lyckligaste äktenskap, det är hon noga med att tala om i var och varannan mening till alla omkring samtidigt som hon ligger runt på fyllan med främmande karlar på stan, hon kör även bil på fyllan!!!


Men det är en hemlighet. Bara så ni vet. RIKTIGT hemligt! För hon är ju på utsidan sååå himla lycklig, viktig och präktig och lite förmer än alla andra.

Gör man rätt så blir det rätt. Gör man fel så blir det.. FEL. Men det vet hon inte. Tyvärr. Men den som gräver en grop åt andra...

Ja fy satan i gatan vilken dag detta har varit, imorrn är det skolavslutning till barnens glädje men för egen del så innebär det mest stress inför morgondagen. Tårta ska bakas till Vanessas klass, och ribban ligger högt då den förr om åren varit populär, men mitt största dilemma inför morgondagen är att jag omöjligt kan dela mig på 3.

Tre olika klassrum ska jag vara i, samtidigt, kommer springa som en skållad råtta eller nått, och som pricken över i:et denna kväll mitt i tårtbak och annat sista-minutenkaos så ramlar Vilder ute och får en tagg i ögat, säger han.

Har gråter och skriker, ena ögat kan han inte öppna alls, det gör ont, han skriker mer och mer och som tur är så är pappa här, så han tröstar och försöker kolla ögat medans jag ringer till läkare, eftersom det inte blöder så fick vi recept på nån salva till ögat, pappan åker till apoteket och hämtar, Vilder är både trött och ledsen, mamma stressad, tårtan väntar, samtal väntar, post som skulle postas helst i förrgår väntar, hundmat glömde jag köpa, men skjortor till pojkarna inför skolavslutningen är fixade. Allt i sista minuten.

Och som grädde på moset på allt annat så ska Vilgot bada, sen ska han ha "frukost på sängen", sen baka muffins till hela klassen, sen tycker han att mamma ska ta bort all tvätt som hänger på tork på tvättstället för han ska göra en koja där, att sova i... allt inom loppet på 20 minuter.... jag gör mitt bästa för att inte explodera typ...

Vilder har lugnat ner sig betydligt och snart kommer salvan hem. (eller pappan kommer hit och lämnar salvan strax)

Vilgot SKA baka här, TJAT-TJAT-TJAT, mamma säger NEJ men han lyssnar inte alls på det örat, envis som en get rasslar han i lådorna i köket efter skål och ska minsann baka själv! Men det finns inga rena skålar för allt står i diskmaskinen eller i jättehögen på diskbänken, och givetvis är allt MAMMAS fel!!!

Att jag säger att vi kan baka imorrn så fort han vaknar, det skiter han fullständigt i.

Så nu är mamma dum, barnen sura och trötta men man måste tänka positivt, eller hur? Jag har ju faktiskt HELA natten på mig att fixa färdigt tårtan!!!!!

Jag vill tacka alla arslen, svikare och idioter som under livets gång korsat min väg och preparerat den med minor, gropar och annat trevligt.
Jag är inte arg, jag är konstigt nog tacksam, för det har gjort mig starkare, utrustat mig med viktiga redskap som självinsikt och katastrofberedskap.
Inga smällar är längre för hårda, inga bakslag längre förlamande, för jag har lärt mig hantera dem på ett annat sätt, på bästa sätt, genom att acceptera läget, inte lägga onödig energi för att förändra det, det vore lönslöst, det enda jag KAN förändra, är MIN inställning till saker och ting.
Bara för att jag accepterar något behöver det inte betyda att jag gillar det.
Livet går vidare och efter regn kommer solsken, man får bryta ihop för det är en del av livets skola, att gråta och skratta, förlåta och fatta, att glädjen kommer till den som skrattar, och tårar är de känslor som hjärtat inte finner orden för.