Tiden rusar igenom skallen på mig, sista åren spelas upp som en film på snabbspolning. Intensivt, våldsamt, galet och sorgligt. Men även stunder av glädje och lycka. Nu måste jag sortera upp allt. Kaos men ska nog hitta tråden så att jag kan börja nysta, sakta men säkert.

Är det något jag har fått på sista tiden till 100%, så är det självinsikt. Alltid något.

Nu är det bara självkänsla och självförtroende som saknas, men det kommer hoppas jag.
Sen finns det givetvis stunder då jag tvekar och faller, krymper och blir minst i världen.

Men skam den som ger sig, eller hur?


Nu vill jag bara leva livet med mina nära och kära.. utan fucking kaos around.