Liiite segt att komma upp men inte alls sååå farligt. Gick visserligen och la mig väldigt tidigt igår, somnade nog först av alla. Nu sitter hela barnakaran vid köksbordet och äter frukost.

Jag fick för mig att jag skulle börja använda min dosett då jag rätt ofta glömmer om jag har tagit nån av medicinerna eller inte osv. Köpte den för nått år sen men den har bara blivit liggandes. Sagt och gjort, så fyllde jag den. Borde kanske köpa en större?



Men fan dosetter är ju sånt som gamlingar har! Såå gammal e jag inte! Ska måla den rosa kanske. ;)
Få se om jag pallar fylla på den en gång i veckan bara, lite pillrigt och sen så kom jag iallafall inte ihåg om jag tog medicinen i morse innan jag fyllde dosetten så antingen har jag tagit dubbel dos idag, eller vanlig. Ja det lär väl visa sig.



 Sen är vissa tabletter förvillande lika, t ex mina insomningstabletter ser nästan ut som oxascand som är lugnande, har hänt då jag varit som mest stressad att jag trott att jag tagit fel.




Såhär ser mina fina medicinlåda ut där jag lägger alla mina mediciner, sen har jag en annan låda med vanliga värktabletter och sånt till barnen, som plåster och annat nödvändigt.








Hur tänker man då man tillverkar mediciner så de ser ut som färgglada karameller??? Kolla in de rosa, ser ju hur goda ut somhelst!

Fast de rosa äter jag inte men har de hemma sen gammalt, skitmedicin, tar man dem så kan man räkna med att vara helt väck minst 2 dygn typ... ingen höjdare direkt då man har barn!!!  Ville bara visa hur jävla ROSA de är!!

 

Hostade inget i natt förresten vad jag minns, men så fort jag klivit upp kom hostan troget tillbaka. Så idag blir jag hemma från jobbet.


Ok, nu undrar säkert en del varför jag skriver och lägger upp/ut bilder på delar av min medicin, men det är för att det är MIN blogg och att mina mediciner är en ganska stor del av mig, något som inte syns utanpå och folk kan vara förjävliga och döma en annan utan att veta något. Jag tycker inte alls att det är kul att behöva käka mediciner för att funka, hoppas att jag på sikt kan trappa ner det mesta, iallafall periodvis.

Men tror att många som ser mig, inte alls har en susning om hur jag faktiskt kämpar, många tror nog/tycker att jag är rätt bekväm av mig osv. Men visst, de som tror så kan fortsätta göra det. Jag är den jag är och varken kan eller vill ändra på mig, det som jag velat ändra på har jag jobbat med, och faktiskt kommit en bit på vägen.

Bara för att folk inte SER att man kämpar, betyder det inte att man inte gör det. Kämpar alltså. Ibland är varje hundradel en kamp som tröttar ut mig fullständigt, men ibland är allting, precis allting bara Guld och Gröna skogar å rosa glittermoln typ.



Det är för dessa stunder, som gör att jag kämpar på. Och för mina underbara älskade ungar oxå såklart!