Åkte med M till Nacka idag för att handla på Lagerhause där jag hade presentkort...

men valet av köpcentrum slog helt fel, en massa jobbiga minnen från förr då vi levde under hot och hade skyddad id slog till som en svindel i hjärtat på mig. Det känns lite som att sakta kvävas inifrån, tankarna rusar och jag börjar frysa och alla ljud blir enorma. Syns inte alltid utanpå, men inuti så jobbar jag frenetiskt med att slå bort envisa förträngda minnen som återkommer och våldgästar min själ och mitt sinne.

Flashbacks är grymt jobbiga, tar enormt med energi och jag får arbeta riktigt hårt med att använda "redskapen" jag lärde mig på terapin... "Att stå ut när det är svårt" Då ska man alltså gå in i känslan man har, känna, utan att stanna kvar i den. Ja inte det lättaste alla gånger, riktigt riktigt svårt ibland.



Att lixom hålla näsan ovaför ytan då man samtidigt drunknar i allt.



Har funderat till och från på el-chocker då mina flashbacks varit som vidrigast, det sägs ju att det raderar en del minnen. Men frågan är ju VILKA minnen det raderar?? 

Har inte fått det föreslaget/erbjudet från läkaren, men funderat starkt på att be om att få det. Eller så får jag pilla lite längre i elkontakten nästa gång jag tapetserar och hålla tummarna eller nått? Nä, skämt åsido. Jag e ganska allvarlig nu. Inte ang el-kontakten, men det där med el-chocker... ska googla en massa om det å ta reda på mer.

Låter rätt galet/drastiskt, jag vet, men på sikt är det kanske mer galet att stå ut med känslorna av det jag upplevt som ständigt kommer tillbaka.

Skulle vara grymt skönt att slippa må så som jag gör ibland, bara för att jag upplevt vidriga och tråkiga saker som vägrar lämna mig ifred. Hatar de svarta hålen som drar ner mig emellanåt. Fuck them!!!


Vill ju bara radera allt jävla skit som ligger i ryggsäcken som tusen kg sten. Garanti tack??