Alltså, vilken tönt han är, mitt ex, pojkarnas pappa. Han kom igår för att lämna pojkarna, jag hade tvättat å tumlat 4 maskiner tvätt åt honom och packat det i påsar, fick man ett tack? Nej. En del kläder hade inte hunnit torka riktigt ordentligt så jag talade om för honom att några kläder inte var riktigt torra men att de låg överst så han behövde bara hänga upp dem en stund sen.

Istället letar han fel, anklagar mig för både det ena å det andra. Han ville ta upp en viktig sak och sätter sig i förmyndarställning med rak rygg och händerna knäppta över bröstet och tittar på mig med en blick som jag INTE gillar. Enligt honom så "tvingar/lovar" jag tydligen Vilgot att han ska bli hämtad så fort han ringer pappa, det är INTE sant vilket jag förklarar varav han säger spydigt:

-Jaha, så då menar du alltså att VILGOT ljuger??

-Ja, säger han så så ljuger han isåfall, så är det helt enkelt. svarar jag.

För jag HAR aldrig sagt till Vilgot att ska bli hämtad då han vill ringa sin pappa.

Det är VILGOT som tjatar om att få ringa pappa, och sen då han väl får ringa så säger han till pappa att han vill att pappa ska hämta honom (Vilgot är en pappagris) och sen säger han då tydligen till pappa att JAG har lovat honom att pappa ska hämta honom. Vilket jag INTE gjort för att jag VET att det inte går.

Men det fick jag såklart skit för och blev uppläxad och det suger att bli anklagad för nått man inte gjort.

-Jahaa, så du har börjat dricka igen? kläcker han sen ur sig efter att ha tittat sig omkring för att lixom leta efter fel, han fick syn på en 2,8 Norrlands Guld som jag hade öppnat till middagen....

-Ja, jag drack en 2,8:a till maten, stör det dig eller? frågade jag.

-Jahaaa, så de där ölen UTAN alkohol var slut på Ica då eller? frågar han och stirrar på mig med ett hånflin som gjorde att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta åt den absurda diskussionen.

-Nu var det så att jag handlade inte på Ica utan på NÄRLIVS, och där fanns det bara 3,5or och 2,8:or, och vad angår det DIG egentligen? (att jag ens ska behöva FÖRKLARA mig för honom ang detta. bara det är ju så jävla löjligt!!!)

Och helt seriöst, OM han nu tyckte/trodde/inbillade sig att jag skulle ha något som helst problem med alkohol så skulle han väl för guds skull inte köpa Martini, öl och annat då han varit på båten och ge det till mig utan att jag ens bett honom om att han ska köpa nått???!

Dubbelmoral så det skriker om det!

Sen blev det ett jävla liv då han såg att jag hade köpt nya högtalare till datan. "-Det var som ett slag i ansiktet", sa han.

Ehh, what????? Han ville få det till att jag var ego osv... hit å dit. Men jag förklarade sakligt (som man gör på förskolan med de yngsta barnen) att alla här hemma har precis lika stor glädje över de nya högtalarna, som kostade hela 699:-!!!!

Han verkligen förhörde mig om huruvida barnen använder datorn till att lyssna på musik osv.. å i samma handvändning så säger han att han kan fixa en stereo till oss. Om jag bara kunde väntat typ. Och sen frågar han vilka planer jag har i veckan.. och jag svarar inga, för jag vet ju inte, har inte planerat nått.

-Ja vi kanske kan gå på grönan allihopa nån dag! säger han då plötsligt. Lixom bara sådär.

-Jaha, jo, visst, men bestäm en dag då så spikar vi det då, som sagt, jag har inga planer alls. svarar jag å fattar typ noll.

Sen började han babbla en massa skit, surade för att jag hade packat ner det av hans tvätt som inte var riktigt torrt och det var ju fel av mig att lägga de kläderna överst, "hur fan tänkte jag undrade han, vad fan skulle han med blöta/fuktiga kläder till lixom?"

Jo men förlåt att jag tvättat allt till herrn och låtit MIN tvätt vänta lixom....

Sen tillslut fick jag nog av skitsnacket och sa åt honom att dra.

-Där är dörren, jag tänker inte ta nån mer skit från dig, dra härifrån.

Å vad gör han tror ni?

Jo, reser på sig med ett störigt hånflin på läpparna och nått mummel om att: "jaha är det sååååå du vill ha det" och sen tar han med sig Vilgot, bara sådär, och säger inte ett ord om när de kommer tillbaka. Vilgot satte sig såklart glatt i bilen då hans pappa plötsligt sa att han fick följa med. Sen i princip beodrar han mig att "packa väskan" med kläder till Vilgot.


Vilgot skiner ju såklart som en sol, han älskar ju att vara med pappa och åka bil. Så jag biter ihop och ler ikapp med lillemannen som är lycklig. Inte fan ska en skitstövel få mig att knäckas, å knappast inför barnen.

Vilgot fick ta med sig sin nya kamera som jag köpt i present, han var verkligen överlycklig.




-Åh, tack snälla mamma, en egen kaaaamera!!!! utbrister han helt salig.

Så det är det jag tänker sätta fokus på, att HAN är lycklig. Mitt ex handlande, visar bara på att han själv är en nolla som inte har ett skit att komma med. Varför ska man annars sänka sig till den nivån? Och där blir man verkligen påmind om VARFÖR vissa EX blev just EX...

När de kommer tillbaka, det fick jag inget svar på. Såklart. Han vet att han ska ha båda pojkarna från nu på fredag och en vecka fram, för jag ska bort på kryssning med grannen Lotta och hennes son Kristian och min Vanessa.

Han vill väl göra mig orolig över huruvida han ska ta dem eller ej då jag ska iväg... eller nått? Ja jag fattar inte, tycker det är störtlöjligt att bete sig på det viset när man är så pass gammal som han är, 46 år!

Jag hatar ovisshet, det gör mig lixom orolig och lite nervös på nått vis, och det vet han mycket väl. Det är väl antagligen en av de största anledningarna till hans nyckfulla och barnsliga agerande. En slags makt-grej.


Men om det är något jag lärt mig under dessa år är det att behärska mig ganska bra trots allt, jag har till och med DIPLOM i färdighetsträning. Så han får väl fjanta sig hur han vill, mig knäcker han inte igen.


Aldrig!!