Idag har varit en fin dag, just en sådan dag som fått en att vilja stanna upp och njuta av att leva i nuet, inte som skitdagar då man bara önskar att klockan blir dags för sängen.

Men som på alla himlar så finns det moln, och en oro sådde ett frö som genast slog rot efter ett telefonsamtal och timmar av tystnad.

Har efter det väntat och väntat hela dan på att bli uppringd som lovat. Men det samtalet lyser skarpt med sin frånvaro och genast så pinkar instinkten sitt revir och det är lite som att gå på en nyslipad knivsudd.

Har haft den känslan förrut, och den är tyvärr inte så främmande längre men lika obehaglig varenda gång.

Blandade känslor och kanske helt bortkastade känslor, idioten kanske hör av sig och har en grymt bra förklaring, som alltid, men sen vet man ju inte, för allting har hänt och allting kan hända, har sett och hört och upplevt det mesta redan så jag har en inbyggd katastrof- beredskap för sådant som inte FÅR hända, hjärnan går på högvarv och vem som än ville testa skulle kunna spela fiol på mig i nuläget.