Så tyst och skönt!
Vaknade tidigt, 05,36, men känner mig mer utvilad än på mycket länge, sista tiden har varit jobbig på de flesta plan, så denna barnfria helg kom verkligen i sista minuten för min del!
Tänk att det ska ta sådan tid att släppa en negativ och osund relation? Varför är jag alltid efterklok trots att signalerna tidigt visar att något är väldigt fel? Ville jag kanske övertyga mig själv om att oron och besvikelsen jag kände inte var sann, att felen enbart låg hos mig och att "allt har sin tid"?
Ska man dra förhastade slutsatser och vänta och se, eller ska man lita på sina känslor? Jag tror att hur man än gör så blir det fel om det ÄR fel, och är det rätt så blir det rätt trots att man gör fel? Det jag menar är att jag tror att allting någonstans har en mening, det måste vara så, annars skulle jag nog inte stå ut! Inget ont som inte har något gott med sig!
Kommentarer
Trackback
