En del av Mig
Sen jag var liten har jag haft myror i brallorna... var nog ingen rolig unge att ha att göra med. En ettrig liten unge som gjorde hyss och ställde till det! Minns att jag å syrran ofta lekte Emil och Ida.. ja gissa vem som var Emil?
Först nu, när jag är 33!! ska jag få göra en ADHD-utredning. Hmm, ja bättre sent än aldrig?
Har alltid varit rastlös..och ofta känt mig otroligt missförstådd. Tom och ensam mitt i kaoset. Intensiv på gott och ont. Man kan ju säga som så att jag både syntes och hördes för det mesta. Men jag hade väldigt svarta sidor oxå, en väldigt jobbig balans och en stark känsla av utanförskap. Jag passade lixom inte riktigt in.. och än idag känner jag samma sak nästan. Att jag ibland står utanför och tittar in, att min värld inte är din, och din värld är inte min. Ensam fast endå inte.
Jag är för det mesta otroligt social, pratglad och lär vara en väldigt trevlig person att umgås och att ha att göra med, en kul tjej helt enkelt, men ibland blir jag lite fööör kul. ja sådär kul att somliga tycker det blir tråkigt.. eller knasigt... ;) Eller så blir det pannkaka, åt andra hållet. Man kan säga att jag är en känslomänniska. Med stora mått. För snäll för det mesta... tills nån går över gränsen, ordentligt, då tar det hus i helvete. Med råge och slutar ibland lite trist.
Svårt att göra en sak i taget.. eller svårt.. det är typ omöjligt!!! Påbörjar ofta små och stora projekt, ideérna sprutar och sen vet jag inte i vilken ende jag ska börja.. och att avsluta saker.. hmm, va e de för nått? Sömnen strular periodvis och det gör att jag ibland blir helt slut och bara stänger in mig... vilar..och vilar... . Hatar när orken tvärdör. Precis nästan som att springa in i en vägg bokstavligt talat.
Ja, jag är kanske en vandrande katastrof? Men en ganska trevlig sådan iallafall!;p
Minnen
Min farfar blev jättedålig och hamnade på sjukhus. Nu mår han lite bättre men fick aldrig komma hem igen. Han fick flytta till ett ålderdomshem (eller vad det heter) och är sängliggandes numera. Var inte alls länge sen han var här och hälsade på och busade med barnen, hur pigg somhelst, hade inte kunnat gissa att han skulle bli dålig så snabbt. Läskigt tycker jag.
Förändringar som är plötsliga har jag alltid haft svårt för, jag tänker så mycket och har svårt för att sluta tänka.
Tänker på allt man borde ha gjort, sagt osv. Tänker på livet i allmänhet och hur skört och ömtåligt det faktiskt är.
Att allt en dag bara tar slut.. jag har skitsvårt för att acceptera det. Jag FÖRSTÅR inte meningen med det.
Eller jo, det gör jag ju.. det är ju livets gång.. och allt har sin mening och syfte, eller?
Desto mer jag tänker i dessa banor desto djupare och mer splittrad blir jag i tänkandet. Som att tänka på rymden.. att den ALDRIG tar slut... universum... att det är OÄNDLIGT. Får svindel av sådana tankar!! Men har jag väl satt mig på "tanketåget" är det jättesvårt att hoppa av eftersom det bara rusar fram alldeles på tok för fort!
Min farmor dog för länge sen så barnen har aldrig sett henne. En av de saker jag gärna ville ha från farfars lägenhet var en bild på min farmor och farfar som unga, deras bröllopsfoto.
Har alltid älskat just den bilden så det känns jättefint att ha den hemma hos mig nu. Barnen tittar och frågar massor, de vet att farmor är en ängel och bor i himlen, och att hon kommer hit och hälsar på i skepnad av en fjäril bl a. Det är en känsla jag haft ibland.. första gången var för 3 år sen, då kände jag hennes närvaro jättestarkt vid några tillfällen samtidigt som det flög in en vacker stor fjäril hos oss dessa gånger.
(ja inte denna bamse, för den bor på fjärilshuset, men det var en sån där brun vacker påfågelfjäril eller vad de kallas)
Även i somras flög en sådan fjäril ofta in hos oss och bosatte sig även i taket uppe i Vanessas rum. Den hängde där ganska länge, ja några veckor iallafall. Trodde den var död eller nått, så jag tog den försiktigt i händerna för att plocka bort den från taket, och då jag sen öppnar handen så fladdrar den iväg. Men fjärilar kanske sover så i flera veckor?
Men iallafall så mindes Vanessa det, för då hon tittar på bilden på farmor så utbrister hon leende;
-Jahaaa, var det HON som satt i mitt tak mamma?
Nu står bilden i mitt kök, och både jag och barnen älskar den!
Rastlös, trött, otålig...
Har tagit ett bad, lånat badbomber från barnen (igen!) Nattat barn... plockat lite disk.. (ja ..läs LITE)
har ingen motivation idag. Men är rastlös till tusen!!! Dricker kaffe... fast jag egentligen borde dricka en kopp te och sen sova.. men jag vill inte sova. Jag är ju ÄNTLIGEN ensam, ja iallafalll ENSAM vaken här!
Tråkigt att sova.. ska jag lägga mig vill jag vara sådär skönt trött. Nu är jag bara sådär oskönt otrött. Pigg.. fast endå inte. Borde vika tvätten... men tror jag gör det imorrn istället... vet inte varför men det är ALLTID lättare att städa då barnen är omkring. Är jag ensam.. så står det still på den fronten. Sällan jag får städryck..och får jag det.. ja då slutar det med att golven blänker för att jag putsat dem värre än askungen, samtidigt som jag bytt gardiner, bakat något, tapetserat, tvättat kläder och varit några vändor uppe på vinden för att se om jag möjligtvis missat nått där som jag bara MÅSTE ha JUST NU. Och har under tiden även klippt håret och målat naglarna... samtidigt. Lagom har aldrig varit ett begrepp som existerat i min värld. Svart eller vitt... tjohooo vart finns alla gråskalor??? En sjukt massa färg överallt för det mesta.. men NADA gråskalor.
Det slog mig nyss
Tills jag själv fastnade i BLOGGTRÄSKET!
För mig är det lite terapi att blogga, rensa skallen, dela med mig till dem som vill, om vad som rör sig i mina tankar och i mitt liv. Tror att den som följer min blogg får en väldigt bra inblick i hur jag är EGENTLIGEN.
För där finns alla bitar med, även de som kanske inte alltid syns/märks då man träffar mig.
Och endå känner jag mig inte ett dugg obekväm eller utlämnad, eftersom jag väljer ju själv vad jag skriver, och genom att skriva så får jag ofta perspektiv på saker och ting.
ur ett annat perspektiv; allt ser så mysigt ut genom ett regnvått fönster! Ja iallafall då man står på INSIDAN.
Tänkvärt?
Är jag redo för Prinsen?
Och är han redo för MIG? Existerar han ens??? Jag vet iallafall.. att JAG vill GIFTA mig. NÅN jävla gång!!!
Har klänningen nästan klar... hänger på vinden. Resten av bröllopet är redan planerat, stil, tema, årstid... ja det mesta. Det enda som fattas är ju egentligen Han, Prinsen, Killen som får betala för Kalaset!
Ja, för JAG har inte råd. Men jag har ju redan fixat klänningen, en hel del bordsdekorationer och planeringen.. så han får allt dra sitt strå till stacken han med! ;p
sådana små vagnar med häst har jag en låda full redan... till att dekorera borden med! Har även brudslöja och långa handskar till klänningen. Älskar min underbara klänning, fast den är inte färdig ännu som du ser. Bara påbörjad, som allt annat då det gäller mig. Men hoppas iallafall att den blir ordentligt avslutad OCH använd. Har lagt ner en hel del jobb med både sax, tyger och nålar! då den är klar ska den se ut som en blandning mellan Borta med Vinden och Askungen! 
Mitt bröllop ska vara som i en SAGA. Ett pampigt ståtligt Vinterbröllop. Fast utan en massa gäster från när och fjärran som vi inte känner då såklart. Inga onda féer, elaka styvsytrar eller monster i sikte! Bara de närmsta ska vara bjudna. Och inga oinbjudna gäster. Såklart!
Tårtan får HAN välja, ja innehållet iallafall. Hur den ska se ut vet jag redan!
Behöver ju inte vara ett skrytbygge som denna
utan det räcker gott med en tårta i stil med den här:
En film du MÅSTE se om du inte redan sett den är FÖRTROLLAD. 
Så, nu ska jag drömma vidare här..
Snart 2010
Är det bra eller dåligt eller bara scary kanske? Somliga som blir vuxna blir VUXNA, på riktigt lixom. Det har inte jag blivit, och kommer inte bli heller.
Jag är fortfarande som en stor trotsig 5-åring ibland, uppkäftig som en 15-åring, överkänslig som en 13-åring och självsäker som en 17-åring som tror att den VET BÄST om allt (fast jag GÖR ju det..på riktigt!) Ja, barnslig som en 4-åring får inte glömmas! Bajskorv är ROLIGT!
Ja listan kan göras lång!
Men det jag har som inga snorungar har är ERFARENHET; LIVSERFARENHET.
Inget roligt direkt alla gånger, men en erfarenhet rikare som sagt. Det är våra erfarenheter som formar oss, det är ur dessa formar som livet stöps. Så jag ser mina små egenskaper som :barnslig/omogen/trotsig/besserwisser/(u-name-it) som TILLGÅNGAR!
Tjohoo, jag är INTE TRÅKIGT NORMAL!
Sjuka människor
Det finns något som skrämmer mig enormt mycket, och det är SJUKA människor, då menar jag sådana som är genuint elaka, onda och empatilösa. Och tyvärr är det dessa människor som är BÄST på att dölja det. Vad är det som driver dem? Vad är det som väcker det onda? Finns det i alla människor? Jag har svårt att tro det. 
Föds man ond eller han man kanske anlag för att bli ond och som hos somliga utvecklas och andra inte? Beror det på arv, uppfostran, miljö? Intressant fråga och väldigt skrämmande. Jag har VÄLDIGT svårt för att lita på människor. Tyvärr. De som jag litat på och tyckt mycket om har verkligen CHOCKAT mig i en mycket negativ bemärkelse. Det skrämmer, vetskapen om att det onda funnits där.. utan att jag sett det. Är det otur? Jag förstår inte.
Ren och skär SKRÄCK/RÄDSLA är den absolut värsta känslan man kan uppleva.
Och att sedan efteråt..lappa ihop allt som gått sönder. Det tar tid. Och gör ont. Men det går... sönder ibland igen.
Som en ihoplimmad tallrik, spricker lätt vid minsta stöt. 
Musik som berör
Det finns en låt, som jag bara älskar, texten betyder enormt mycket för mig, den är lixom JAG.
Har flera favoriter, men denna är OUTSTANDING! klockren. Underbar.. ja... den har ALLT tycker jag.
Denna låt är oxå en favorit, den berör nånting fast jag vet inte varför... fattar ju inte ett ord franska!
men vet iallafall att Mon Ange betyder Min Ängel.
Hittade den av en slump på youtube då jag letade efter något helt annat!
En låt som berör mig något enormt. Ryser i hela kroppen typ. Blir gråtfärdig av den för att den är så j*a vacker!
LYSSNA!
Godis och annat från barndomen
Godis och annat jag gillade då jag var liten
Då jag var liten hängde vi vid kiosken ibland, det var oftast mötesplatsen. Vi vallfärdade typ dit på rasterna i skolan oxå och handlade godis. Den som hade pengar och bjöd var mest poppis typ. Ja tills godiset var slut iallafall.
Pirelli (eller hur det nu stavades), minns ni de hårda runda långa laktrisstängerna med smak av turkisk peppar med salt pulver inuti? Fanns även röda med jorgubbssmak.
Fifty fiftyklubborna? 
Fyrkantiga klubborna? 
De stora rosa ferarri-bilarna?
Jenka, Shake (och alla de andra smakerna på tuggummit?
Bugg?
Banana Skids? De ljusbruna och gula platta kolorna med lite banansmak?
Refresh, de vita sega fruktkolorna med pulver i?
Hockeypulvret?
De ljusa lite fyrkantiga kokosbollarna?
Glassen Alexandra?
jag ville heta Alexandra bara för det. Hittade ofta på att det var ett utav mina namn!!!
Den rosa glassen Lollipop med godispinne?
Jag var medlem i Dumle-klubben minns jag, var skitstolt över den extremt fula ryggsäcken med deras lo
gga på som man fick, men gillade bara klubborna.
Alla dessa godbitar finns tyvärr inte att få tag på idag, men några av dem finns kvar iallafall!
Skulle ge rätt mycket för att få äta en Lollipop och få en nostalgikick! Även en Pirelli-stång!
My Little ponys var otroligt populärt, minns ännu doften av dem.
Jag samlade även på små tvålar i olika former
och även luksuddigum som vi bytte på rasterna.
Brev till Gud
Carola var min absolut största idol!
Jag skrev brev till Gud, massor med brev, mamma postade dem aldrig tydligen... för här är ett utav dem,
som sitter inramat hemma hos mig nu efter att en kompis utbrast då hon läste det; "Guuud så kul, det här MÅSTE du sätta upp på väggen nånstans!!" Sagt och gjort, jag ramade in den, och nu har jag den på väggen, ovanför ett gammalt skåp under trappan i vardagsrummet.
Lina är min lillasyster ;p
Barndomstrauma
Och där i... ligger en UKELELE!!!!
Pappa är jätteexalterad över våra julklappar och visar glatt hur man ska spela.. och säger att nu kan vi vara med på "Hemlige Arnes ukeleleskola".
Eh, japp... det var det absolut SISTA vi ville ha, en ukelele stod inte ens i närheten utav önskelistan, snarare lååångt därifrån. Men tanken var god, och pappa var glad och väldigt nöjd med julklappen.
Men jag lärde mig något, att INTE ge mina barn nått de inte alls vill ha! :p
Lära sig att gilla läget?
Önskar att JAG hade mer attityd,
jag e rätt mesig faktiskt..
en sån som typ skiter på mig om jag blir skrämd.. hahaha!
Nä,men skämt åsido...
jag är mästare på att hålla skenet uppe för det mesta,
Ja, det är jag ruggigt GRYM på faktiskt!
Och om jag får jag kritik... huuuu... det ska vi inte tala om.
ÅNGEST och får lätt för att börja böla ibland.
Det värsta är att jag blir PIONRÖD i ansiktet,
om jag blir utskälld eller så.. som tur är händer det vääääldigt sällan,
jag gör ju mitt bästa för det mesta!
Blir även generad vid oväntade komplimanger ibland...
iallafall om de lixom HÖRS av andra.
Men jag brukar vara rätt bra på att dölja det endå tycker jag.
Det är väl bara inuti som det känns konstigt.
Blivit bättre med åren kanske?
..härdad och livserfaren! ;-)
(Klicka på molnet här ovan för en fin gammal låt... en av mina favoriter då jag var liten)
Ja, sällan gråter jag offentligt men låser in mig på toa om det krisar.
Fast ibland tål jag HUUUR mkt somhelst, medans andra dagar
är såndana som man helst skulle sova bort, skör som en fjäder i vinden...
då får man hoppas på vänliga vindar som för en rätt.
Konstigt nog så brukar folk uppfatta mig som väldigt säker, tuff och typ cool...
fast det är jag inte egentligen, bara ibland.
Alla har vi våra svaga sidor, som vi måste ta hänsyn till och lära oss
att leva med, det är nog det svåraste,
att acceptera och bemöta sina egna känslor på ett värdigt sätt.
Och sen bryta dåliga mönster och lära känna sig själv bättre.
Men det är ett livslångt lärande,
och sår i hjärta och själ tar tid att läka för alla,
för vissa tar det bara längre tid,
och så spelar det förflutna in en stor roll,
hemska minnen är något som inte försvinner,
de bleknas med tiden men finns alltid där,
som spöken i en garderob visar de sig om natten
eller kommer tillbaka i drömmarna, då gäller det att fokusera
på att leva HÄR och NU!
Men ibland växer hornen i pannan och klorna åker fram,
och då ska man passa sig!
Duracell multiplicerat med typ en miljard...
det är JAG i ett av mina nötskal!
