Vaknat precis med vilder, vi ligger i en stor skön säng och hör Vilgot snarka som en gris i rummet intill, alla andra sover så jag ska slappa med vilder dvs han ska spela på min mobil medans jag somnar om igen. ;)

och börjat växa, låter säkert helt rubbat för den som står utanför andevärlden, men jag har haft tydliga tecken på sista tiden från livet som finns utanför, har förmodligen haft det i mig sen jag föddes men inte vetat hur jag ska hantera allt, har märkt att jag kan "känna" andras känslor, inte tankeläsare,  men jag har för det mesta fått en tydlig bild/budskap till människor jag träffat, men varit för feg/blind för att ta hänsyn till mina känslor och viftat bort dem och tänkt att jag inte borde "tänka" så mycket. Men med facit i hand så har känslan varit rätt, och alla spådomar jag gjort, till andra och till mig själv har varit kusligt träffande! Har fått en ny syn på livet och lärt mig att släppa det som är negativt och inte går att ändra på eller /värt/ att ändra på. Finner man friden i sig själv så kommer resten i sin egen takt, och JAG har äntligen börjat hitta hem, till migsjälv. (jag lovar, jag är nykter, men väldigt klarsynt!!) 

Jag reflekterar, skrattar, levererar
Producerar, ignorerar, distraherar
Mina känslor, mina tankar, allt jag gör blir till ett kaos
Jag kör på i farlig hastighet fastän kroppen signalerar; Paus!
Men som vanligt blir det knas
när allt är städat så tappar jag ett glas
eller välter en burk med färg
varför ska jag alltid så envist flytta berg?
Känslan av att aldrig vara klar och nöjd
sätter pulsen på en farlig höjd
Missar möten, glömmer tider och dagar
men jag mättar iallafall alla hungriga magar
men tiden jag lägger på maten
är sällan tacksam och jag får alltid plocka faten
står sen kvar med disk och stök
i ett halvfärdigt och kladdigt kök
och ungar som gapar och ;Vill ha!
Sällan är allt lugnt och bra
Mamma är en elak häxa
som tvingar barnen göra sin läxa
tvättar kläder sorterar och viker
i samma takt som ungarna skriker
vart är strumpan vart är tröjan
de letar vilt och jag får göra allt från början...

Hej hopp, nu var det alldeles för länge sen jag skrev här (igen!!!!)  men har varit så sjukt mycket på sista tiden med det mesta och mer än så, men jag är på benen och benen har fortfarande kött. Ja sådär lagom då såklart. ;-) Idag är Vanessa hemma från skolan, feber och huvudvärk igår, mys hemma med mamma idag. Eller mys å mys, sociala lilla fröken sitter bredvid och läser en bok och blir väldans irriterad av mitt babblande om alla nya idéer jag har och allt vi ska göra, har tagit fram lite pysselsaker och tänkte ha lite skapande men för tillfället är det mer kaos än kreativt skapande i köket med alla färgburkar, papper å pennor å snören å pärlor å plankor å annat och i vardagsrummet är det soffläge. Var på akuten i måndags (otippat??) känner mig som en stammis där nästan men äntligen så har de kommit fram till att det är GALLAN det är knas med och nu ska det följas upp med ultraljud. Wow, plötsligt händer det lixom, så många gånger jag åkt in med magsmärtor som fått mig att svimma och som de avfärdat som "stress" i alla dessa år! Svensk läkarvård i ett nötskal? 

 

Men har fått nya krafter och energier och har hittat nya stigar från den gamla upptrampade rondellen jag sprungit på i evighet utan att komma någonstans än runt runt typ. Men bättre sent än aldrig och allting tar sin tid.