Ibland önskar jag att jag vore född på ett helt annat årtionde. Eller levde ett helt annat liv någon annanstans i världen, där man klär sig fin varje middag, i klänning och matchande skor, där någon annan dukade, lagade mat, städade och servcerade. Men... skulle man lixom LEVA då?

Och vilket liv skulle man ha, vilka värderingar skulle man få? Risken är nog ganska stor att man tappar lite verklighetsuppfattning skulle jag gissa. Som att bo lite i en saga ungefär.

Men endå.. det skulle inte vara helt fel!

Tänk att bo och leva lite som i Borta med Vinden eller som i filmen Stolthet och Fördom... inte gå till JOBBET utan gå på BAL och springa runt i såna där otroliga klänningar.. fast jag funderar mycket på vilken deo de använder och om det ens fanns deo då? För annars så är det ju lite äckligt, att springa runt och svettas i sommarvärmen, fy så de måste STINKA! Kanske därför karlarna håller sig på avstånd och springer ut i krig å så mest hela tiden?

Jag skulle iallafall vilja springa runt på en stor äng i en sådan klänning, typ spela brännboll eller nått.. och sen springa ut på en brygga och sätta mig och meta i solnedgången, gärna i sällskap med en trevlig prick och en flaska vin. Är pricken inte trevlig så har jag ju vinet lixom. Och metspöet... å nappar gör det kanske under ytan iallafall med lite tur. Ja som sagt... annars har jag ju vinet. Och sen förhoppningsvis en gentleman som bär mig hem då jag däckar. ;p

Sköt ihjäl fyra – nu vill han bli frisläppt

Hmm, helt seriöst.. nu har killen ångrat att han sköt ihjäl folk och säger att hans familj/barnen lider. Men vad trodde han? Han skaffade ju fru och barn EFTER att han dödat, kunde han inte ha räknat ut detta innan att barnen skulle må dåligt av att ha en mördare till far som sitter på kåken?

Jag är ledsen, men bara för att HAN har insett att han handlat fel.. så ska han alltså få sitt livstidsstraff tidsbegränsat?
(öhh.. killen har skjutit besinningslöst, tömt ett helt jävla magasin rakt in i en folkmassa) 
Nu vill han alltså bli benådad, förlåten?? Han borde tänkt sig mer noga för innan han skaffade kidsen tycker jag. (ja och definitivt innan han började skjuta som en jävla dåre!!!)

Detta skriver han i aftonbladet;

– Mina barn lider något oerhört över rådande situation och har så gjort under längre tid. Jag önskar få vara en närvarande och stödjande pappa/make till min familj.

Han berättar att han de senaste åren studerat flitigt, över 150 högskolepoäng i bland annat psykologi och juridik.

– Jag vill kunna erhålla ett respektabelt jobb efter avtjänat straff så jag kan få en möjlighet att betala av mitt skadestånd till de många drabbade.

Örebro tingsrätt ska nu avgöra om Tommy Zethraeus ska få sitt straff tidsbestämt.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag försöker tänka att man ska vara förlåtande.. att alla männsikor är värda en andra chans.. men nej, det gäller faan inte allt och alla!! Tycker det är skitsvårt. En del grejer kan man inte förlåta. Kan du?

Sånt där gör mig lite förvirrad, förlåter man och ser mellan fingrarna.. vad ger det för budskap? Att man kan komma undan med precis vadsomhelst? Han har suttit i 15 och och har väl inte haft så mycket annat för sig än att studera och ångra sig. (jo, skaffa fru å ungar oxå). Han kan väl bidra med hjälp till samhället genom att arbeta inifrån murarna.
Att han skaffade kids var hans eget beslut, tyvärr får barnen lida. Hans val, ingen annans.
Egotrippad jävla Idiot.

LÅT LIVSTID VARA LIVSTID, JÄVLA MES-SVERIGE!

Är det bara jag som tycker att årets sista dag är ganska ångestfylld? Redan INNAN nästa år börjar så har jag en massa förväntningar och mål på hur mycket BÄTTRE allt ska bli.. NÄSTA år ska bli mitt BÄSTA... men sen när det inte blir så som man förväntar sig.. så känns det nästan som ett misslyckande. Hatar det! Och samma sak..år efter år... man tycker ju att man borde ha lärt sig något vid det här laget!
Nyårslöften, NEVER AGAIN!! Alltså, att lova något bara för att det är nytt år? Vem kom på den idén?? Kan man ju göra varje dag isåfall.. lova något varje kväll innan man somnar, för att det är en NY DAG då man vaknar?
 
Nu försöker jag lova mig själv saker DAG för DAG istället. Mycket lättare att LYCKAS då, och så blir man mycket mer NÖJD med sig själv. Och lyckas man inte så går ju en dag ganska snabbt förbi utan att man berhöver dras med ångest över ett misslyckande alltför länge! ;)

Jag ska försöka sluta sätta ribban så j*vla högt när det gäller mig själv, och att kanske inte sätta ribban alls? Utan helt enkelt hoppa så högt jag kan då jag KÄNNER för det? Däremot så tänker jag höja ribban på min omgivning.

Ta ingen SKIT som grynet skulle sagt!

Jag måste sluta att vara så jävla MESIG ibland! Men jag jobbar på det! ;p

Och så kanske jag borde sluta kritisera mig själv så förbannat...? hehe!

Varför måste man bli tant för att man blir äldre?

Jag vägrar vara tant! Kommer aldrig bli en bitter surkärring som klär mig i gråa kappor och dubbelkollar kvittot på Ica då jag handlar. Sitta hemma i en ful fotölj och dricka kaffe och virka?? Roligare kan man ju ha...

Som att sitta på nätet t ex och utge sig för att vara 20!!? ;p Höhö! Det är nog roligare än att virka iallafall!

Känner mig inte ett dugg stor... men är ju 32!!! Om jag hade vetat då, då jag var yngre... att jag skulle sitta ensam med 3 barn och med en ganska tung ryggsäck och utan jobb hade jag nog trott att det var ett skämt!!
Men nu är jag ju här... en bra bit in på livet, fast endå bara i dörröppningen känns det som. Det är nu allt börjar tror jag, nu först har jag börjat inse att jag har vingar och att de är till för att användas. Har jag börjat bli vuxen tro? Känner mig lite kluven där... för mig är att vara vuxen att ha ett ordnat och bra liv med man, välskött hus, hund, jobb och allt som hör till. Ja nu menar jag ju inte att mitt liv är dåligt, har ju 3 underbara barn som verkligen sätter guldkant på livet! Men ibland är det tungt och motigt, då jag känner att jag inte räcker till.
Vill ju att allt ska flyta problemfritt, vill att livet ska vara en saga med Happily every after.

Skrapar man på ytan så hittar man en del... livet går vidare men minnen är svåra att sudda ut, vissa dagar är bättre än andra, livet går sin gilla gång, man måste leva för stunden ibland, fånga nuet, det som är HÄR.
Då är det lättare att härda ut de svåra tiderna. Och att glädjas över det man faktiskt har, att se livet från den ljusa sidan även då det känns som mörkast. Inte lätt, men övning ger färdighet.

Att acceptera sig själv är viktigt, att inse vilka brister och tillgångar man har, och att en känsla ofta bara är en känsla och inte alltid en sanning. Som t ex då man känner att man kanske har sårat någon, så är det ju en känsla man själv upplever, men som den andra kanske inte alls delar, den andra personen kanske inte alls känner sig sårad? Det handlar mkt om känslor, att sortera ut vad som är riktigt och inte. Det jag tycker är jobbigt kanske någon annan ser som självklart, och tvärt om. Vi är alla olika, och ibland förblindas vi och dömer andra efter oss själva. Mina svagheter är någon annans styrka, och det mesta sitter i betraktarens ögon, som vi inte kan styra över. Det vi kan styra över är hur vi själva bemöter andra, och visa andra vart gränsen går i deras bemötande gentemot oss själva. Att acceptera hur saker och ting är, är ibland väldigt smärtsamt, men otroligt viktigt, och är man medveten så är man oxå närvarande, och är man närvarande så finns man i nuet, och fokuserar man på det så blir livet så mycket ljusare. Om livet är en dans på rosor, ska man inte glömma att rosor har taggar.
Vad glad för vad du har, tacksam för vad du får och lev här och nu.

Oj, vilket svammel... hade inget bättre för mig.. men fick skallen lite rensad iallafall.