Att bo nära någon som han...
Pojkarnas pappa har skaffat radhus i Vallentuna som han hyr. Jättekul kan man tycka om han är en bra pappa som tar ansvar och är ärlig med rent mjöl i påsen och håller sina löften han ger barnen .. Men tyvärr är det inte så
Lever!
Lever för fullt men så galet mycket har fyllt min vardag, både upprättelse, mera kamper men segern ligger framför mig nu. Sen djup sorg efter att min fina nära barndomsvän gick bort plötsligt i påskas... Arga snickaren har varit här och jisses vad vi bråkade och tårarna rann mellan svordomar och annat... Vet inte om det kommer att sändas på tv, hoppas typ inte att det sänds, för jag har verkligen kört MITT race ändå och KAN själv när jag mår bra utan negativa människor omkring mig!! Karlar är nått jag försöker håller på lagom avstånd just nu, finns ingen där ute som klarar av mig och jag klarar mig själv å slipper bli irriterad och less. Barnen är prio ett i mitt liv, och min hälsa. Behöver inte en jättebebis till i mitt liv å riktiga karlar som pallar MIN vardag och MIN personlighet är nog utrotade eller nått. Äntligen har ena sonen fått sin diagnos som jag kämpat för att få en utredning för och hjälp i fyra års tid men blivit motarbetad och anklagad som " dålig mamma utan ork" äntligen har jag fått svart på vitt varför jag ständigt blivit utbränd och gått in i väggen, jag är en fantastisk mamma med galet mycket kärlek till mina barn, men i detta land måste man kriga för allt. Bytt mediciner och börjat tro på mig själv mer nu. Aldrig mer ska någon få trycka ner mig och utnyttja mig för att rädda sina egna skinn. Jag är starkare nu men ändå skör, därför håller jag mig i kretsar som vill mig väl och gör mig trygg. Äntligen fick även jag göra en utredning ang min dåliga sömn och muskelvärk... Inte konstigt att jag ständigt vaknat slutkörd med träningsvärk varje morgon, för jag tränar tydligen mina muskler ordentligt när jag sover.... Så min kropp har bokstavligt talat jobbat 24/7 . Restlegslegs kallas det och har nu fått medicin för det så mina muskler kan sova de med och jag slipper vakna av att jag bitit bort tänder eller att det är hål i sängkläderna längre... Sen har jag krympt 2 cm på längden under ett år!! Hur ska detta sluta? Kanske hittar en spik under sängen och säger tjilivippen så kan jag sälja radhuset å flytta in i ett dockskåp?
