Sommar och uttråkad
haft ett riktigt skitår hittills. Eller flera om jag tänker efter så jag väljer att INTE tänka. Nu ska jag komma på fötter och använda allt negativt och dåligt som verktyg till att lyckas med allting framöver! Men failade senast för en halvtimme sedan då jag skulle tömma diskmaskinen.... alltid lyckas jag ha sönder ett glas!!! Och måste dammsuga helt i onödan. Och få en glasbit i foten. Jag är då inte skapt för sådana askungen-sysslor, sjunga kan jag inte heller och våra hamstrar Slush och Ice-T kan varken prata eller dansa. Så nu till problemet, jag måste skaffa ett välbetalt jobb så jag kan anlita en egen askungen och gärna en massör och nån som klipper gräset och fixar allt i huset. Jag är då ingen husmänniska och ändå bor jag i ett radhus. Och nya karlar är jag för lat för att introducera och lära upp hur jag vill ha det exakt, det funkar ändå inte då de inte är nått vidare bra på att ta order och göra saker rätt, alltså på MITT sätt. My Way or the High Way. Oddsen att jag förblir singel är extremt höga!
Maskrosbarn
Jag försöker att blunda för att finna tröst, försöker lyssna till en inre röst, som ber mig att andas, som ber mig att tro, att även i asfalt kan blommor gro.
Glashjärta
Mitt hjärta är skört som tunnaste glas, och om det inte vårdas ordentligt går det alltför lätt i kras
Utan stadig balans och människor som vill mig väl, blir såren farligt djupa och det svider i min själ
Då sprider sig elden, farligt nära bensinen,
jag har härdat ut så länge nu och kortare blir stubinen
Som varit alldeles för lång i alla dessa år, och inte alltid för mitt eget bästa, så krutet jag samlat på mig är nu livsfarligt att testa.
Orden som flydde dina läppar när min smärta var som störst,
de orden ekar och skär som eld i mitt bröst
De biter sig kvar och etsar sig in...
jag ber dig ärligt nu, håll dig borta, försvinn.
Tömmer lite av det som brinner
Rädd för att somna, rädd för att vakna, allt som jag lämnat bakom mig har våldsamt kommit tillbaka
Jag kände mig stark och har kämpat så hårt
Allt som kändes så mycket bättre och lättare har plötsligt blivit väldigt svårt
Kvällsångest
Inga skor på trasiga fötter. Inget sår som läker, tusen tankar bubblar i mig de skriker och fräter. Bara typsnittet får det att vända sig i magen på mig, de visuella andningspauserna och suckarna mellan raderna i den löjliga texten är så övertydliga att det nästan vore pinsamt om det inte vore för den krassa verkligheten som gör det så satans ont att bara andas ibland.
