När det kommer till MATEN har jag extremt fasta åsikter!

Att ALDRIG tvinga ett barn att äta upp, ALDRIG. Fattar inte varför somliga tvingar sina barn att sitta kvar tills de ätit upp!! Det tycker jag är snudd på barnmisshandel.

Ett barn SVÄLTER inte om det inte äter upp det som ligger på tallriken.

Tids nog så VILL barnet smaka, och är det hungrigt så äter det upp maten helt enkelt. UTAN tvång. Givetvis kan man leka fram att barnet ska äta, finns ju massor av olika knep som i många fall funkar då barnet vägrar äta i ren trots. "En sked för mamma, en sked för tomten, en sked för... osv" Har för det mesta funkat hemma hos oss de gånger de inte velat äta/äta upp osv. En annan grej är att "förbjuda" barnet att äta upp, och sen låtsas bli arg/förvånad då barnet äter.(ja givetvis är barnet med på leken till 100%) Eller så kan man helt enkelt hitta på nått annat, inte så svårt om man anstränger skallen lite och TÄNKER. Är de flesta föräldrar så lata att de inte ORKAR kanske?

Att äta ska vara lustfyllt och socialt, det tycker jag är extremt viktigt att de får som en grund att bära med sig. Jag vill inte att de ska förknippa mat med tvång, ångest och oro! Snacka om att man som förälder bäddar för ätstörningar då!



Däremot så får de inte äta nått annat istället, alltså, jag tillagar ingen annan mat. Tycker de inte om få de äta mer utav brödet eller salladen helt enkelt. (om de vill såklart)!

Det är givetvis skillnad på barn som TOTALVÄGRAR all form av näring, fast det är ett helt annat ämne anser jag.

Sen har vi det här med borssskick, jag har aldrig brytt mig direkt om HUR mina barn äter, det lär de sig tids nog endå... tror inte att de som 15-åringar äter som grisar eller med händerna bara för att jag inte varit hård med deras bordsskick som små. Givetvis föregår jag med gott exempel (för det mesta iallafall).

Men barn är barn, That´s it!

Jag har inga som helst behov av att som förälder få höra "Oh vad FINT h*n äter, så DUKTIG och VÄLUPPFOSTRAD h*n är!" Det har inget alls med att vara väluppfostrad eller duktig att göra!

Somliga saker kommer med tiden helt enkelt. Sådant som INTE gör det däremot är HUR man beter sig mot sina medmänniskor. DÄR är jag ganska hård, tycker det är enormt viktigt att de ska vara snälla och visa andra hänsyn, empati är något man som förälder måste lägga en grund för annars växer barnen upp som empatifattiga, hänsynslösa skitungar.

Jag får ofta höra att mina barn är väldigt goa att ha att göra med, snälla och hänsynsfulla individer som utstrålar trygghet och en inre säkerhet.

Jag har helt enkelt lagt krutet på det jag anser viktigast i barnuppfostran, HUR MAN BEHANDLAR SINA MEDMÄNNISKOR. Hur de äter SKITER jag fullständigt i! Då de är borta sköter de sig utmärkt och jag hyser inga som helst tvivel på att det beror på min glöd till att göra dem till trygga empatifulla, och kärleksfulla människor.

Och man FÅR säga att man INTE tycker om något. Man ska inte ÄTA för att vara SNÄLL.