Idag har jag varit på hugget ordentligt mot en viss person, känt mig som en riktig "bitterf*tta*. Men man kan ju inte vara på topp jämt. Vissa dagar har jag lixom bara LUST att leta fel känns det som.. Och det värsta är att jag hittar dem snabbt, och MASSOR dessutom, och då blir jag nästan förvirrad... VAD ska jag börja kritisera? Det värsta är att jag inte vet VAD som driver mig? Ord och begrepp som lagom, en sak i taget och måttlighet har aldrig varit nått för mig. Töja lite och testa andras tålamod en aning kan vara riktigt underhållande emellanåt. Fast tyvärr bara för stunden.

Underbart är kort!! :D hahahaha, skojar... hehe min sjuka humor. ;p 


Mina vänner är jag rädd om däremot, men folk som en gång sårat mig på något sätt... de ligger ganska pyrt till i sådana lägen. Jag har svårt för att glömma, även fast mycket egentligen är gottgjort/preskriberat så att säga.
Vissa taggar sitter kvar. Men var sak har sin tid.. och ibland måste man försöka se framåt, för det som varit kan man ALDRIG ändra på. Däremot så kan man ha ett finger med i framtiden, iallafall försöka styra den på rätt väg.



Men men, man måste få ventlilera ibland, och då jag gör det, gör jag det ordentligt. Lagom är TRÅKIGT!

Men det är en del av mig, så det är helt enkelt bara att gilla läget. Ett plus är väl att jag är MEDVETEN om det?