Att innan JAG började med att blogga.. så tyckte jag att typ ALLA som bloggade var fjantiga! Vem fan vill läsa nåns blogg lixom? Tyckte det var ASTÖNTIGT med bloggar hit och dit. Alltså TYCKTE! Såklart! ;-)
Tills jag själv fastnade i BLOGGTRÄSKET!
För mig är det lite terapi att blogga, rensa skallen, dela med mig till dem som vill, om vad som rör sig i mina tankar och i mitt liv. Tror att den som följer min blogg får en väldigt bra inblick i hur jag är EGENTLIGEN.
För där finns alla bitar med, även de som kanske inte alltid syns/märks då man träffar mig.
Och endå känner jag mig inte ett dugg obekväm eller utlämnad, eftersom jag väljer ju själv vad jag skriver, och genom att skriva så får jag ofta perspektiv på saker och ting.



ur ett annat perspektiv; allt ser så mysigt ut genom ett regnvått fönster! Ja iallafall då man står på INSIDAN.
Tänkvärt?