En dikt om Ångest
Skrev den nångång mellan 15-17-års ålder:
Varför gråter jag,
vad är det som gör att mina ögon tåras?
Vem är det som sitter i mitt hjärta
och gör plötsliga utfall med kniven?
Jag känner henne inte,
men hon känner mig,
varenda liten svaghet, varenda liten vrå,
hon lämnar mig inte ifred.
Hon hugger när man minst anar,
för att påminna mig om smärtan.
Jag blir ständigt påmind om det jag helst vill glömma,
alla djupa sår
strör hon salt i.
Kommentarer
Trackback
