Hittade en hel bunt med en massa gamla dikter jag skrev som ung (oj, NU kände jag min gammal!!)
Eller vi börjar om; Jag hittade ett gäng dikter som jag skrev för ett tag sen, fastnade ordentligt då jag läste dem och det var som att resa tillbaka i tiden. Jag var mellan 16-18 då jag skrev dem.

Många av dem är väldigt sorgsna och tunga, men här bidrar jag med några av de "lättare":


Varför älskar jag
när natten är som kallast
varför älskar jag
när snön är hård och kall?
Varför ser jag upp mot himlen
när den är svart och utan stjärnor
varför ler jag
när mitt hjärta bara gråter?
Vad ser jag i mörkret
vad kan jag känna,
när snön har gjort mig kall?
Kan kärlek vara så stark
att den trotsar allt?
Jag bara undrar.

♥


Jag stöter dig längre och längre bort
Jag puttar och puttar
men du faller inte
Du stannar kvar helt oberörd
Vad vet jag om vad du tänker?
Du säger att du älskar mig,
men vad betyder det för dig?
Varför faller du inte när jag puttar
varför går du inte
när jag stöter bort dig?
Kan du läsa mina tankar
som ber dig stanna kvar?

♥


Vinden blåser mig hårt och omilt i ansiktet
den drar och sliter i mitt hår
Jag vill skrika åt den att sluta
men det går ju inte
vem kan styra en vind?
Tårarna svider och bränner som eld i mitt ansikte
de kommer när dagen känns svår
Jag vill skrika åt mig själv att sluta
Men det går ju inte
Vem kan hindra sina tårar från att fly?

♥


Ensam,
liten och ensam i det stora mörkret,
jag skriker, ingen hör,
jag gråter, ingen ser,
jag ber
men ingen förstår.
Alla ögon är stängda,
alla munnar är stängda,
ditt hjärta är stängt
och världen har slutat andas.
Var är jag?
Mitt hjärta slår och jag andas
ändå är jag död.
Död som stenarna på marken.
Du kan ta mig,
du kan sparka mig och kasta mig i havet
Mitt liv är ju endå bara en sten.
En liten liten
grå sten.

♥


Du lilla vackra barn med ögon av oskuld
du lilla vackra barn som ser världen så stor
Det kommer en dag då du skall minnas
att världen är liten och alldeles för grym
Du lilla vackra barn
med den renaste av själar
det kommer en dag då du också hatar,
en dag då du gråter av ilska.
Den dagen förstår du att världen är grym.
Du lilla barn, tiden stjäl,
bit för bit av ditt liv.
Du lilla vackra barn, du förstår inte
att din bästa tid är nu.



♥

"När löven skiljs från träden blir ögonblick till evighet"



♥