Vårdpersonalen i Umeå
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6162341.ab
Fy vad sjukt... Men tyvärr inte ett dugg förvånande. I dagens samhälle så brister det på många ställen tyvärr,
fel folk på fel ställen, empatin är nästan död. Blir man väl/proffsigt bemött nuförtiden så blir man GLAD,
och lixom förvånad. Ja det blir iallafall jag. Tragiskt egentligen, det borde ju vara tvärt om,
att man blir förvånad och arg istället om man blir dåligt eller oproffsigt bemött. Varför är det så tro?
Vad är det som händer, varför glömmer vi det viktigaste? Empatin dör ut precis som dinosaurierna..
och samhället blir mer och mer materiellt, barn blir mer bortskämda och tyvärr mer bortglömda
av stressade föräldrar som dämpar ångesten och samvetet med dyra prylar, stress överallt,
fler och fler arbetar ihjäl sig mer eller mindre, bränner ut sig och pajjar helt.
En ond cirkel, ett mönster som är svårt att bryta.
Men är det värt det? Vart tog livet vägen? Vad ÄR livet?
Att jobba ihjäl sig för att tjäna stålar så man kan bekosta sin begravning?
Så tänker inte jag leva och vill inte heller bli bemött så ute i samhället av empatilösa människor som inte brinner för sitt jobb,
eller tar sina jobb på allvar. Säg upp dig för faan om du inte kan uppföra dig som man ska.
Jävla idioter! Kan man bli så avtrubbad? Är det helt friska människor som gör så?
Eller är det helt enkelt samhället som drivit dem över kanten?
Jag hoppas att dessa människor iallafall får sparken,
men gissar på att de endast blir tillsagda så att förnedringen och
avsaknaden av empati och omänskligheten kan fortsätta... pessimistisk? Nä, realistisk. Tyvärr.
Surprise me!
Fy vad sjukt... Men tyvärr inte ett dugg förvånande. I dagens samhälle så brister det på många ställen tyvärr,
fel folk på fel ställen, empatin är nästan död. Blir man väl/proffsigt bemött nuförtiden så blir man GLAD,
och lixom förvånad. Ja det blir iallafall jag. Tragiskt egentligen, det borde ju vara tvärt om,
att man blir förvånad och arg istället om man blir dåligt eller oproffsigt bemött. Varför är det så tro?
Vad är det som händer, varför glömmer vi det viktigaste? Empatin dör ut precis som dinosaurierna..
och samhället blir mer och mer materiellt, barn blir mer bortskämda och tyvärr mer bortglömda
av stressade föräldrar som dämpar ångesten och samvetet med dyra prylar, stress överallt,
fler och fler arbetar ihjäl sig mer eller mindre, bränner ut sig och pajjar helt.
En ond cirkel, ett mönster som är svårt att bryta.
Men är det värt det? Vart tog livet vägen? Vad ÄR livet?
Att jobba ihjäl sig för att tjäna stålar så man kan bekosta sin begravning?
Så tänker inte jag leva och vill inte heller bli bemött så ute i samhället av empatilösa människor som inte brinner för sitt jobb,
eller tar sina jobb på allvar. Säg upp dig för faan om du inte kan uppföra dig som man ska.
Jävla idioter! Kan man bli så avtrubbad? Är det helt friska människor som gör så?
Eller är det helt enkelt samhället som drivit dem över kanten?
Jag hoppas att dessa människor iallafall får sparken,
men gissar på att de endast blir tillsagda så att förnedringen och
avsaknaden av empati och omänskligheten kan fortsätta... pessimistisk? Nä, realistisk. Tyvärr.
Surprise me!
Kommentarer
Trackback
